Aftonbladet – 26 januari 1855, sida 2

på, och om än ljudet af min röst ej når dig, och om ingen underrättelse från mig skulle anlända, så tänk icke: Paulo har öfvergifvit mig !,, nej, tänk och tro blott: Paulo är död, men mitt namn var hans sista tanke och hans sista suck tillhörde mig., Men hvarför skall du då lemna mig ? sade bon, vridande sina händer. Hvad skall det blifva af mig, hvad skall jag företaga utan dig? Du har varit mitt skydd och mitt stöd, min lärare och min vän. Min Gud, du har varit mitt allt, och ej ett ögonblick har jag kunnat tänka mig lifvet utan dig, min vän, min far., Älska mig alltid som din fader,, sade grefven; så länge jag lefver och förmår skydda dig skall du icke behöfva finna dig faderoch moderlös, jag svär det heligt. Och om du måste resa,, utropade hon, smygande sig intill honom, så låt mig få följa dig. Du vill vara min fader, nåväl, jag fordrar en dotters rätt, den att följa sin fader hvarthän han går. bNejv, :svarade Paulo bestämdt; du måste stanna här; jag reser, men för din skull, för att kunna försäkra dig om en !ysande framtid. Och nu hör hvad jag ännu mer har att säga dig,, fortfor han efter några ögonblick, under det Natalia gråtande blickade upp till honom; se på mig, Natalia; nej, icke med denna vemodsfulla blick, jag kan icke uthärda den, jag kan det icke! Låt mig få behålla min fattning och mitt mod, ty jag behöfver dem båda. Gråt ickel Natalia torkade ögonen med sina långa lockar och försökte att le. Jag gråter icke mer,, sade hon; jag vill nu endast höra dig. Paulo lade två förseglade bref i hennes hand. Svär mig,, sade han, att hålla dessa tvenne bref heliga såsom ditt lifs dyrbaraste egendom!