Aftonbladet – 25 januari 1855, sida 2

finnas, och finnas säkerligen, som känna sig Mifvade för fosterländska ämnen, af begär att från scenen uttala fosterländska ord, men de äro alldeles icke sinnade att låta en polistjensteman kludda i deras arbeten för att få dem rätt neutrala. Redan medvetandet om censurens tillvaro förlamar således deras pennor, ech konsten och litteraturen gå miste om arbeten som måhända för dem kunde blifva de vackraste prydnader. Men intet ondt finnes som icke har sitt goda med sig. Ännu är det tryckta ordet fritt i vårt land. Det skall. dock säkert icke komma att saknas tal om nödvändigheten att i sedlighetens intresse vaka ätven öfver pressens missbruk. Men folkets representanter skola då helt visst hafva i minne huru man användt den makt man egt att vaka öfver sedligheten på ett annat område; de skola ihågkomma, att det är för politiska, alldeles icke för sedliga syften, som man vill lägga band på ordets frihet.