Aftonbladet – 25 januari 1855, sida 2

Irag omkring sig, såsom om hon icke visste -ller kunde fatta hvarifrån hon kom och i hvilken främmande omgifning hon nu befann sig. : Efter en kort paus, som Carlo med sin aarpa ifyllde, grep hon åter i. urnan och tog ett nytt tema; samma stormande bifallsrop af hennes åhörare gjorde att Corilla ständigt framdrog nya temata, och syntes denna afton vara helt och hållet outtömlig. Nu är det nog, hviskade Carlo, då hon åter tog ett tema. Du har nu blott en fjerdedels timmas tid. Blott detta enda ännu,, bad hon sakta. Det är ett ganska lyckligt val genom hvilket jag skall vinnas alla dessa herrar kardinaler och prelater. Ännu en fjerdedels timma, sedan är din tid ute,, sade han. Mins min ed, jag håller ord. En onämnbar ångest, en pinsam oro bemägtigade sig honom, knappt hade han nog kraft och besinning att följa Corilla, hvilken nu i sköna verser undersökte den frågan: hvilket Rom var lyckligare, det gamla eller det nya? Oafvändt blickade Carlo bort till Natalia, det ängslade honom förfärligt att icke vara bredvid henne, för att kunna bevaka alla hennes rörelser och steg; det syntes honom som såge han redan den vilda mannen med den skarpa dolken smyga omkring henne. Och hon, var hon icke blek som en lilja, min Gud, syntes hon icke i den hvita klädningen redan nu vara dödens .brud? Jag måste bort: till henne, jag måste skydda henne eller döp, tänkte han, och med en hotande blick på Corilla, visade han på klockan. — Corilla läste i hans ansigte att det var allvar med hans hotelse. Öch nästan som hade ifvern förlänat vingar åt hennes ord, talade hon :med stormande inre, rörelse, och slutade med: dessa, afgörande ord: det nya Rom är lyckligare, ty det eger kristenhetens helige fader, sin påfve och sina karAinaler.,