Aftonbladet – 25 januari 1855, sida 2

spdr. LITTERATUR. 1. Ajhandlingar hörande till läran om krediten. Af J. J. Nordström. Stockholm, P. A. Norstedt Söner, 1853. 2.: Om Krediten och Bankväsendet. Af Ch. Coguelin. Öfversättning. Med tillägg af G. Lallerstedt. Stockholm, Joh. Beckman, 1834. 3. Statsekonomisk Öfversigt af Sverges penningväsende, jemte Förslag till reform af detsamma. Af C. A. Agardh. Carlstad, Carl Kjellin, 1854. (Slut fr. n:o 14.) Vi hafva i det föregående genom en enkel deduktion sökt ådagalägga bankväsendets betydelse och nödvändighet för hvarje framåtskridande. samhälle. Våga vi smickra 0ss med den förhoppningen, att de läsare som deråt behagat egna någon uppmärksamhet skola med oss känna sig öfvertygade om riktigheten af följande korta satser — hvar för sig och i deras sammanhang — i hvilka vi sammanfatta resultatet af det hittills sagda? Arbetets fördelning är ett oeftergifligt vilkor för allt -framskridande Detta gäller inom hvarje gren af mensklig verksamhet — det gäller inom industrien, inom konsten, inom vetenskapen. Och ju mera fältet för mensklig verksamhet vidgar sig, desto nödvändigare blir det för hvarje enskild att inskränka sig till någon viss del deraf, så vida han önskar att kunna uträtta någonting med besked, 1. v. s. desto nödvändigare visar sig behofvet af arbetets fördelning. En sjelfskrifven följd deraf, att hvarje individ egnar sin hufvudsakliga verksamhet endast åt något visst håll, är bytet. Det är genom utbytet af sina egna alster, som hvarje särskild yrkesidkare måste förskaffa sig alla öfriga ting, som han sjelf ej producerar, men som för honom oftast äro lika nödvändiga som hans egna produkter. Arbetets fördelning har, såsom vi i det föregående yttrade, tällt samhällets medlemmar i ett ömsesidigt beroende af hvarandra, och detta beroende yttrar sig i nödvändigheten af ett ömsesidigt utbyte af de särskilda yrkenas alster. Detta beroende är för öfrigt icke att anse som ett ondt; det länder tvärtom till allas, och hvars och ens, båtnad och lycka. Till befordrande af detta ständiga utbyte af de särskilda yrkenas alster är det direkta bytet odugligt. Det omedelbara eller direkta bytet fordrar nemligen, för att komma till stånd, ett sammanträffande af flera särskilda omständigheter, som i verkligheten högst sällan på samma gång inträffa. Det direkta bytet hör till en tid, då folken befinna sig på den allra lägsta grad af bildning, då industri i egentlig mening ännu saknas. Derför upphör det ock att förekomma, så snart ett folk aldrig så litet höjer sig öfver det första och ursprungliga råhetstillståndet. Genom myntets användande vid bytena undanrödjas till en betydlig del de svärigheter som göra det direkta bytet odugligt. Man bar derigenom erhållit ett slags vara af den förunderliga beskaffenhet, att hon af alla och alltid med begärlighet emottages i utbyte för de produkter hvar och en har att erbjuda. Fördelen häraf är ögonskenlig. Den som är försedd:med denna allmänna . bytesvara kan vara förvissad om att få den emottagen i utbyte för hvilken bytbar vara han ock åstundar. Liksom hon ej har annat ändamål än att tj-na som medel för. produkternas raska omsättning, så är det ock tydligt att detta mål genom densamma i betydlig grad uppnås. För öfrigt är det naturligt, att då alla andra varor utbytas emot myntvaran, dessas värde också bestämmes efter den myckenhet af henne,j som i utbyte för dem erhålles. Hon har således blifvit det mått, hvari alla andra tings värde angifves, eller med andra ord, alla andra tings värdemätare. Trots de stora fördelarne af myntets an