Aftonbladet – 25 januari 1855, sida 1

stfuru länge varar imiprovisationen? frågade Carlo sträft. SÅN, ön å två timmar, allt efter publikens förtjusnitig: Om dem här farcen i afton. varar längre än en och en half tim a, så kastar jag bort harpan öch går min vägj sade Carlo strängt; söch jag svär det vid min moders själ! Kom väl ihåg detts; jag skall hvar fjerdedels timme visa hvad klockan är. .;Du är en tyrann, sade hon leende; men jag måste väl lyda dig. Gif alltså tecken att be äro färdiga. En liten klocka ljöd nu innanföre det hemlighetsfulla förhänget. Kardinal Bernis vände sig till Natalia, som sätt vid hans sida, och sade leönde: ,jag förmodar att detta mysterium nu gshart blir yppadto Och jag rädes nästan derför,, sade Natalia med en liflig rörelse, läggande sin Kand i på bjertat. Mitt hjertå klappar så våldsamt, j liksom skulle i mitt bröst äfven ett mysterium afslöjas och ernå tydlighet. Tror ni på atiingar, herr kardinal? Bernis hann ej besvara denna fråga, ty i samma ögonblick flög förhänget upp, och ett allmänt sähl af beundran hördes i detta ögonblick och öfvergick hastigt till långvariga och jublande rop af: sEvviva Corilla! LT improvisatrice Corilla I Och i sanning var den anblick som erbjöds sällskapet verkligen underskön. De blomsterströdda träppstegen ledde upp till ett altare, från hvars midt två mörkröda lågor uppstego emellan sirliga blomstervaser. Vid detta altare stödde sig hög och ädel som en grekisk prestinna, improvisatricen: Corilla. Ögat vänd mot himlen, anletet af de mörkröda lågorna, liksom färgadt med af en lätt rosenglöd, den Högra balft upphöjda armen hvilande omkring en urna, hvilken stöd på sidan af altaret, och den venstra armen sträckt mot himlen, liknade hon en gudaingifven prestinna, hvilker med återhållen andedrägt och halföppnad mur lyssnade till-dem gudastämma, som gjöt inspitationens eld i hermes själ.