Aftonbladet – 24 januari 1855, sida 2

framför allt icke närma sig dessa förhängen, utan afvakta lösningen af den gåta som var förborgad der bakom. Några trappsteg förde upp till den tillslutna nischen, och allt hvad man kunde se var att dessa trappsteg befunnos beströdda med rosor. Här väntade säkerligen någon utsökt öfverraskning, ty kardinal Bernis förstod sig på att bereda sina gäster angenäma förströelser. Damer och herrar, kyrkofurstar och kardinaler trängde sig omkring honom och bådo om förklaring på denna hemlighet. Jag är sjelf icke invigd deri,, sade kardinalen leende, det synes som någon gudomlighet slagit sig ned der, eller är det kanske någon sphinx, som derifrån vill för oss framställa sina gåtor. Men låtom oss se hvilka af våra gäster som der ännu komma. Och kardinalen närmade sig skyndsamt salens hufvudingång, hvars förhängen blefvo tillbakaslagne, och visade Natalia förd af grefve Paulo. Förbländad af skenet, som strömmade emot henne, blef Natalia ett ögonblick stående; en purpurglöd öfverdrog hennes fina kinder, och hållande sig fast vid Paulos arm, hviskade hon: skydda mig, Paulo, jag känner mig så rädd ibland denna mängd., I detsamma ropade en tjenare med stentorstämma inåt salen: prinsessan Natalia Tartaroff och grefve Paulo!p Vid ljuden af de främmande namnen vändes allas blickar mot dörren, och stannade med förvåning och beundran på den inträdande unga flickan. Men Natalia varseblef det icke. Hon såg med ett fröjdefullt leende på Paulo, och en stolt lycka strålade ur hennes anletsdrag. Hon hade alltså ett namn och var icke mer något öfvergifvet, faderoch moderlöst barn atan namn. Ändtligen var gåtan om hennes härkomst löst, och hvad hon så länge bedt och bönfallit om hade Paulo i dag beviljat nenne såsom en öfverraskning. Han hade på samma gång förkunnat henne. h verlden, att hon var en prinsessa, att