Aftonbladet – 24 januari 1855, sida 2

förra. befattningar. så tyckes sådant föga öfverensstimma med god ordsing och till och med vara stridande mot-Kongl.Maj:ts: under förra reg-ringen i laga form utfärdade bud och befallnivgar. Svenska Tidningen harredan erinrat att, under det såväl landshöfdingena von Rosenstein (1820) som dåvarande statssekreteraren sedermera biskopen af Kullberg (1524) samt slutligen statssekreteraren numera presidenten von Hartmansdorff (1835) förestodo ecklesisstikdepartementet, Kgl. M:t icke blott yttrat sitt höga missh-g öfver en dylik opresterlig ostadighet,, utan uttryckligen förbjudit, dels att prestman, som blifvit befordrad till annan syssla, må kunna afsäga sig denna och återfå den han lemnat ledig, åels att den presiman, som blifvit utnämnd till ett erhållet pastorat, icke må ega rätt att, innan han tillträdt det sednare, söka och erhålla förslag till ett annat: i anledning hvaraf K. M:t anbefallt konsistorierna ett föreslå snågon viss lämplig tid, hvarunder ecklesiastike tjenstemän böra tje: a vid de lägenheter till hvilka de blifvit befordrade, innan de må ega rätt att såsom transportsökande sig till annan befordran anmäla., Man borde antaga, att dessa föreskrifter, hvilka i de kungliga cirkulä:en och reskripterna äro särdeles väl motiverade, jemväl under vår nuvarande regering måste lända till ofelbar efterrättelse, 83 länge de icke blifvit i laga ordning upphäfaa; och det skall derföre blifva eget nog att erfara, huruvida hr Nordenson tills vidare åt.öjer sig med den öfverhofpredikantsbeställning, hvilken han, äfven såsom yrkoherde i Ausås, haft rätt bibehålla; ty utan tvifvel har Svenska Tidningen deruti rätt, att de som innehafva kyrkans högre ,värdi heter icke böra anse sig ega rättighet att åeidosätta författningar, hvilka säkerligen skulle tillämpas på en fattig komminister, undanskymd för nådens glans. En insändare har uti en till oss inlemnad artikel, hvilken vi likväl icke anse lämpligt att offentliggöra, på ett ännu starkare gätt nttryckt sitt ogillande af saken. Svenska Tidningen och vår insändare se emeilertid saken blott från den ena siian, när de i detta fall uteslutande rikta sitt klander emot prestmannen i fråga. Man torde kunna taga för afgjordt att hr Nordenson, som hvarken veterligen har någon enskild förmögenhet, ej heller i och för sitt embete såsom öfverhofpredikant torde hafva haft några lysande ekonomiska vilkor, ingalunda skulle hafva afsagt sig det stora och vackra pastoratet, oc han icke genom någon påtryckning blifvit dertill föranledd och genom något anbud eller löfte från det håll; der makten att kringgå författningarne finnes, redan i förväg blifvit försäkrad att icke allenast få förblifva i oqvald besittning af sma förut innehafvande befattningar, utan äfven sannolikt vid desamma erhålla några nya förmåner. Vi erna alldeles icke taga hr Nordenson i försvar för hvad som uti hans förhållande må med: skäl anses klandervärdt, men vi finna ännu vida större skäl till klander deruti, att den makt, som utfärdar de kyrkliga författningarne, så föga vårdar sig om deras efterlefnad, att hon fastmera sjelf gifver efterdömet af brott deremot. Det bör härvid icke heller förgätas, att de tcenne föredragande för ecklesiastikärenden, hvilka sökt motarbeta det ifrågavarande oskicket inom presterskapet, allesamman på den tiden voro lekmän; och att det är, medan presten, domprosten, teologie doktorn och biskopen, för att icke säga erkebiskopen in petto Reuterdahl är innehafvare af ecklesiastikportföljen, som konungens sanktion utverkas för ett förfarande, hvilket af de civila föregångarne förnyade gånger blifvit beifradt såsom ett klandervärdt oskick. — I sammanhang med hr Nordensons afsägelse af Ausås rika pastorat omtalas det redan, att pastor primarius doktor Pettersson ämnar att från det mödosamma pastorsembetet i Storkyrkan och de många dermed förenade sysslanden i hufvudstaden, söka en lugnare befattning nere i sin födelsebygd Skåne, der han, oaktadt öfver 20 års irånvaro, likväl nyligen sett sig så angenämt ihågkommen med ett förslagsrum till biskopsstolen, hvilken sannolikt snart nog kan åter blitva ledig, såvida den dertill nu i första rummet kallade, statsrådet Reuterdahl, skulle, såsom det antages för gifvet, komma att efterträda den 71-årige, länge sjuklige erkebiskop Holmström. Om denna doktor Petterssons förflyttning skulle bekräfta sig, så står det naturligtvis öppet för hr INordenson att i sin tur söka att blifva dennes efter:rädare i Storkyrkan, hvilket jemväl qvarhölle honom både vid hufvudstaden och hofvet, samt äfven i materielt hänseende lemnade ersättning för hvad han förlorar genom afsägelsen af det skånska pastoratet. — K. M. har, enligt P. T., under den 12 innevarande månad, uppå derom. gjord ansökning, 1. 2 NI. FET I Zman lan JA 18 lam dina Klan nana 2