Aftonbladet – 23 januari 1855, sida 1

ligt. De rikes och förnämes salonger hvimla af gäster. Hos åtskilliga af vårt statsråds medlemmar, äfvensom af de utländska ministrarne, hafva de vanliga mottagningarne redan börjat. .. Börsassemblen, Amaranthens och Innocensens glänsande fester hafva warit kärkomna ämnen för våra hungriga tidningar. Främst bland beskrifningarne öfver dessa högtider utmärka sig de, som vår officiella tidning inrymt i sina spalter. Hvilken finess, hvilken takt och grannlagenhet! Nästa får man en gastronomisk genretafla öfver hvad grefve A, baron B eller hrr C och D åto och drucko på Phcenix; ty Phoenix är ett offentligt ställe, der man äter rätt godt för sina penningar. En annan gång får man ett leende konversationsstycke från Drottninggatan med snö å la Wickenberg! Man får höra omtalas: i dag ; promenerade grefvinnan X tillsammans med baron Y, hvarvid följande samtal föreföll... grefvinnan var klädd i en drägt å la den och den, och baronen bar sin nya hatt, som han just då hos Eriksson utbytt mot en äldre, hvilken var köpt hos Hamelman och som nu insattes för att stockas om. Vidare såg man ministern Z. inbegripen i eit lifligt samspråk med chargedaffairen P. Fröknarne Xy åtföljdes af sin fru moder, friherrinnan Xy, född Bb. De råkade vid Stora Vattugränden fröken Ab, som ledsagades af sin fästman, löjtnanten Cd, hvilken en stund förut haft den artigheten att inbjuda sin sköna trolofvade till Grafströms, der de förtärde åtskilliga patås med åtföljande liquoreuses,, o. s. v. Ty äfven gatan är ett offentligt ställe, der man till och med har tillträde utan betalning! Bland vinternöjen, hvilka fordom tillhörde de yppersta, men nu mera nästan synas vara försvunna, äro slädpartier. De friska rosorna, som af den nordiska kylan strös på de unga tärnornas kinder, bjellrornas klang, de konstigt virkade näten, de eldiga hästarne, allt förenar sig till ett 6k830rpn, fullt af lif, omvexling och behag.... Men måbända skall vår glada hufvudstad, redan innan mitt nästa bref blir synligt, hafva med förtjusning betraktat ett dylikt skådespel. Tänk hvilken läckerbit för hr W—ts pretiösa penna! Och nu, farväl j som behagat läsa dessa utgjutelser. Den dimmiga himlen har öfvat ett menligt inflytande på lynnet; men förlåten mig; under strecket har man en viss rättighet att visa sig sådan man är. Eder