Aftonbladet – 23 januari 1855, sida 1

i Det är bekant att det Sydda året medförde till den eviga hvilan vår störste konstnär, bildhuggaren Fogelberg. Utgången ur skötet af en tid hvars sträfvande var att urnordens gamla bhjeltelif hemta föryngrande näring för våra domnade krafter, var Fogelbergs konstnärsgenius framför allt sordisk. Ingen har så som han lyckats att i bild framställa den lugna, koncentrerade. p3 sig ejelf tillbakavisade kraften. Och ör: låg hans egendomlighet, hans egentlig. storhet. Vid återgifvandet af rörelsen har han måbända icke alltid fasthållit den plastiska skönhetslinien. Andligen beslägtad med Geijer och den s.k. Götiska skolan, skall hans egen bild i historien framstå såsom en af de ädlaste kämparne för svensk bildnings byggande på svensk grund. Frid öfver hans stoft! Frid äfven öfver dig, du konsternas åldrige beskyddare! Du, som så älskade solens strålar, tonernas luftiga vågor, färgernas magiska spel! Och ändock måste du lefva i mörkret långt innan din ande hunnit svinga sig upp till det eviga ljuset. Men lika många sknggor som omflöto ditt jordiska öga, lika många