Aftonbladet – 23 januari 1855, sida 1

som af naturen endast fått öga, men icke hand, gör bäst uti att till hvarje lifvets tilldragelse ropa ett undergifvet: jag vördar Guds finger I Emellertid röjes ovanlig liflighet inom vårt militärväsende. Förråden fyllas, soldaterna öfvas, officerarne hugga på sabel och tala franska, och uniformerna förändras. Flottan har redan blifvit hugnad med en splitter ny kostym efter franskt-engelskt mönster; hattarne hafva kringskurits, och mössorna skola omskäras; våra hurtiga dragoners blåa vapenrockar skola utbytas mot hvita; för befälet äro nya renslar inventerade, hvilka lära vara så rymligt tilltagna att deruti kan förvaras, jag tror både säng och spis; nya trossvagnar, nya sleifer, nya ränder, nya knappar, nya knallar, nya — ja, allting skall bli nytt. Måtte blott icke det nya, evinnerligt vexlande modet förvexlas med det gamla, ärliga hugstora svenska! Ännu lefver riksdagen — i minnet, i tidningarne och i — statsrådens portföljer. Det är en tröst för hvarje fosterlandsvän, att fastän riksdagen tagit en ända, det ändock icke är natt i riket. Tvertom torde det nu först börja att dagas för mången bedagad förhoppning om bättre tider, bättre seder. I