oo— Vi afbryta för ett par dagar den i vår följetongsafdelning fortgående berättelsen, för att lemna rum åt en liten saga af den bekante nordamerikanske författaren JINathaniel Hawthorne, af hvars många arbeten vi inrymt ett, Skarlakansbokstafven, i en föregående årgång. De flesta läsare af Fredrika Bremers Hemmen i Nya Verlden erinra sig förmodligen denna korta sagodikt, utmärkt lika mycket för sin stora enkelhet som sin djupa och allvarliga syftning, ehuru författarinnan refererar den litet olika mot dess här nedanföre upptagna lydelse, och skola utan tvifvel med nöje läsa den fullständig i den nätta och behagfulla öfversättning som vi nyligen haft nöjet att få oss meddelad.