Aftonbladet – 19 januari 1855, sida 2

ITALIEN. Från Turin förmäles under den 11 dennes, att hr Dabormida erhållit afsked från utrikes ministerplatsen, och att grefve Cavour tillsvidare öfvertagit hans portfölj. Från Neapel förmäles att konungen förnyat kapitulationsfördraget med de schweiziska trupperna på 30 är. : GREKLAND. Underrättelserna från Athen gå iill den 3 dennes. Förhållandena mellan grekiska regeringen och de allierade voro bättre. Vid hofvet hade varit en stor mottagning, som bivistades af vestmakternas ministrar och officerarne vid ockupationstrupperna. Franska sändebudet, baron Fort Rouen, skulle den 6 Jan. gå ombord, för att återvända till Paris. TURKIET. Titl In-!p. telegraferas från Marseille d. 10 Jan. på aftonen: Man erfar med Thabor att Ali-Galib-PascHa, sultanens måg, blifvit utnämnd till direktör för myntverket, och Kiamil-Pascha, i stället för den aflidne Chåkib-Pascha, till president i höga rådet. — Sultanen har meddelat sitt bifall att navigationsskolans lokal får förändras till ett nytt franskt hospital. — Omer Pascha var i Varna, der han erhållit nödiga penningar för truppernas sold. — General Brown lagade sig till att återvända till England. Krigsteatern vid Denau. Fremdenblatt berättar efter en skrifvelse från Galacz af den 28 Dec., att turkarne då hade nästan fullständigt ordnat sina positioner i Dobrudscha. Isaktscha befästades starkt och Achmet Pascha befann sig der såsom kommendant. I Babadagh var en kår af 3000 Redifs koncentrerad. Sadyk Pascha hade sitt högqvarter uti Ibraila och Ismael Pascha, Donauarmåns nye befälbafvare, troddes komma att förlägga sitt högqvarter till Matschin. Man motser hans ankomst dit i medio af Januari. De vid Donau och i Dobrudscha stående turkiska trupperna uppgå till 40,000 man, hvaraf dock största delen utgöres af Redifs och rekryter. Kärntrupperna har Omer Pascha tagit för att öfverföra dem till Krim. Inskeppningen i Varna skulle vara afslutad den 15 Januari. Svarta Hafvet. London Gazette meddelar tre depescher från lord Raglan af hvilka den första, daterad d. 18 Dec., blott förmäler att i följd af det svåra vädret, som rådde synnerligen från d. 14 till d. 16, vägarne blifvit mycket försämrade och transporten af lifsmedel och ammunition försvårad. 89:e och 17:e regementerna hade ankommit från Gibraltar och indelats på 3:e och 4:e divisionerna. Äfven hade en ansenlig del af vinterbeklädnaden ankommit. Vid depeschen är fogad en förteckning på de från d. 11 till d. 16 lidna förlusterna, hvilka inskränka sig till 3 döda och 23 sårade, deribland 2 underofficerare. — Den andra depeschen af d. 23 Dec. redogör hufvudsakligen för det ofta omtalade utfallet, natten d. 20, och lyder sålunda: Under de sista 48 timmarne har fallit ganska mycket regn, och vädret har åter blifvit mycket svårt. Den enda tilldragelsen i belägringsoperationerna har varit ett utfall, som fienden gjorde under natten d. 20 så väl på vår högra som på vår venstra flygel och af hvilka det ena företogs i all tysthet och det andra skedde under trumslag och skrik. I följd af nattens ytterliga mörker, var fienden i stånd att komma högra flygeln af vår ställning ganska nära, och sedan ban gjort ett häftigt anfall på vår första parallel, tvang han soldaterna som bevakade den att draga sig tillbaka, tills en af major Welsford anförd afdelning af 97:e regementet hjelpte dem att åter eröfra den. Ryssarne drogo sig tillbaka, sedan de tillfogat oss några förluster. Löjtnant Byron vid 34:e regementet fattades vid appellen. På venstra flygeln emottog löjtnant Gordon vid 38:e regementet fienden med utomordentlig bravur, och det lyckades honom att, understödd af soldaterna i de under öfverstelöjtnanten vid 50:e regementet Waddys befäl stående skansarne, tillbakatränga angriparne. Här har jag likväl att beklaga en betydlig förlust. Majoren vid 50:e regementet föll dödligt sårad och har sedan afidit. Kapten Frampton och löjtnant Clarke, båda vid 50:e regementet, äro bland de saknade. Sir Richard England talar i ganska lofprisande uttryck om dessa truppers tapperhet och vaksamhet och om öfverstelöjtnant Waddys utmärkta uppförande. Härhos följer en rapport öfver förlusterna ända till d. 20. Två franska kavalleriregementen företogo under general dAllonville d. 20 en rekognoscering af den terräng som af fienden var besatt vid Balaklava, under det vårt 42:a regemente, en af öfverste Cameron vid samma regemente anförd skarpskytteafdelning och en zuavbataljon gjorde en motsvarande rörelse på yttersta högra flygeln. De sednare sågo blott kossackernas vedetter, som drogo sig tillbaka vid deras annalkande; de förstnämnde vexlade några skott med fienden och förvissade sig att han ännu hade några trupper qvar på venstra stranden af Tschernaja. Engelska truppernas förluster från d. 17 till och med d. 20 uppgingo till 25 döda, 45 sårade, hvaribland en officer (den dödligt sårade major Möller), och 25 saknade hvanrbland 3 officerare. — Den tredje depeschen slutligen är daterad d. 26 Dec. och lyder: Jag har ingenting att i dag inrapportera. På regnvädret under lördagen följde snöyra under söndagen, och detta var i allmänhet den värsta dag vi haft. Om aftonen frös det, och frosten har sedan fortfarit, utan att likväl vara häftig och göra marken, som är i beklagligt skick, torr. Vi spara ingen möda att sätta vägarne i stånd, . för att göra det möjligt att framskaffa ammunition och belägringsmateriel, och general Canrobert lemnar oss i detta fall allt möjligt understöd. Garnisonen underhåller en ganska liflig eld mot våra förskansningar, synnerligen om nätterna, och ers nåd skall med ledsnad finna af bifogade rapporter, att vi dagligen lida förluster. Från d. 21 till d. 24 förlorade engelsmännen 8 döda, 13 sårade och I saknad. Enligt ett privat bref till Patrie från läoret vid Sebastonol väntades Omer Pascha i;