Aftonbladet – 19 januari 1855, sida 2

torvanat. UTRIKES. Med ordinarie södra posten erhöllo viidag utländska blad med underrättelser från London af den 10, från Paris och Brissel af den 11, från Hamburg och Berlin af den 12 samt från Köpenhamn af den 15 dennes. De innehålla inga mera exakta upplysningar rörande underhandlingarne i Wien. Det synes emellertid som skulle de fredsförhoppni-gar, som på flera håll tframkallades genom depeechen om de fyra purkternas antagande, redan blifvit högst betydligt försvagade. Det är egentligen endast Indpendance Belge, och några korrespondenter från Wien och Berlin, som för allvar tro på en fredlig uppgörelse. Sjelfva den österrikiska pressen uttalar ganska oförbehållsamt sina dubier. Om man kan döma af engelska pressens yttranden, så tror engelska regeringen alls icke på att Ryssland för allvar vill antaga de fyra punkterna, och inlåter sig på underhandlingarne i det hopp, att Sebastopol under tiden skall falla och detta ge öked kraft åt vestmakternas fordringar. Att franska regeringen delar denna åsigt kan man lätt finna af de artiklar som läsas i de halfofficiella bladen, hvilka säga rent ut att det hela endast innebär en ny manöver från Rysslands sida för att hindra verkan af Decembertraktaten och vinna tid för de stora trippkoncentrationer, genom hvilka det hoppas hålla Österrike i schack. Från Krim meddelas några officiella rapporter och korrespondenser, som docx icke invehålla något af större vigt. DANMARE. Studenternas nordiska högtid den 13 Jan. firades som vanligt genom en festmåltid. Deltagarnes antal var icke stort, men stämningen liflig. Bland skålarne nämnas: för nordens enhet af Ploug, för de fyra nordiska universiteterna af M. Hammerich, för prof. Clausen af H. E. Schack, på hvilken skål professor Clausen svarade med önskan om väckandet och bevarandet af folkmedvetandet. För festen voro flera vackra sånger författade. Ett nytt originalstycke af Hauch, Et Eventyr i Örkenen, en dram i tre akter, i hvilken scenen är förlagd hos en vild beduinstam i syriska öknen, har blifvit uppfördt på kongl. teatern i Köpenhamn. FRANKRIKE. Lord John Russell hade d. 19 dennes företräde hos kejsar Napoleon. Moniteur de larmåee förmäler att orientaliska armåen skall delas i två kårer. Den ena af dem kommer att ställas under general Pellisiers, den andra under Bosquets befäl. General Canrobert behåller öfverbefälet. General Niel skall såsom Canroberts, adjutant afgå till Krim, Ett förslag har blifvit framlagdt i lagstiftande kåren om fastställande af 1855 års utskrifning till 140,000 man. (Samma styrka som uttogs 1854. I fredstid utskrifvas endast 80,000 man årligen.) Det i telegrafdepeschen omnämnda tal, som kejsaren höll vid öfverlemnandet af fanorna till den del af gardet som stod i begrepp att aftåga till Krim, lyder sålunda: Soldater! Det franska folket har genom sin suveräna vilja åter väckt till lif många saker, som man trodde för alltid döda, och kejsaredömet är för närvarande återstäldt. Vi stå i nära förbund med våra fordna fiender. Den franska fanan svajar ärofullt på dessa aflägsna stränder, dit våra örnars djerfva flygt bittills icke hade hunnit. Det kejserliga gardet, den heroiska afbilden af militäriska äran och hedern, står framför mig, omgifvande kejsaren liksom fordom, bärande samma uniform och samma fana, och, framför allt, egande i hjertat samma känslor af hängifvenhet för fäderneslandet. Mottagen således dessa fanor, som skola föra eder till. segern, liksom de gjort det med edra fäder före eder, såsom de nyligen gjort det med edra kamrater. Gån att dela de faror som ännu äro att utstå, den:ära som ännu är att skörda. Snart skolen j hafva mottagit det ädla dop som j eftersträfven och j skolen ha bidragit att plantera våra örnar på Sebastopols murar. Den. del af gardet, som afgår till Krim, kommenderas af general Ulrich och består af ett kompani sappörer af geni-kåren, af detachementer utaf 1:sta och 2:dra grenadieroch utaf 1:sta och 2:dra voltigör-regementena, af en half bataljon jägare till fots och två ridande batterier. De fravska halfofficiella bladen visa fortfarande stort misstroende till Rysslands i Wien uttalade fredsbenägenhet och se deri endast en ny snara af den förrädiska ryska diplomatien. Constitutionnel har en längre artikel, som går ut på att ådagalägga detta samt visar, att det närmaste mål Ryssland dermed söker ernå, förutom bibehållandet af tvedrägten mellan de båda tyska stormakterna, är att få tid att så föröka och koncentrera sina trupper, särdeles i Podolien, att den der uppställda hären blir stark nog att kunna injaga skräck hos Osterrike och, 1 händelse ett krig med denna makt utbryter, möjligen kunna marschera på Wien. Gynnsamma underrättelser i afseende på statsånets upptagande ingå från alla båll.