Aftonbladet – 17 januari 1855, sida 3

Sverges utförsel af industrialster,, yttrade de norska kommiterade, qväfver den inländska husfliten och de små rörsök till fabriksmessig verksamhet, som af och till här i riket varit satta i gång., Om detta varit fallet, skulle naturligtvis den norska marknaden varit öfverfylld af svenska fabrikater, eller dessa åtminstone spelat en hufvudrol wti den norska införseln af dylika varor. Lätom oss se till hvad Norges egna handelsberättelser säga härom. Vi lägga framför oss Statistiske tabeller, vedkommende Norges handel og skibsfart,, för åren 1844 — det som föregick kommitteens tillsättning — och 1852, det sedusste, för hvilket en sådan berättelse nu utkommit, och inhemta deraf följande. Af de vigtigaste fabriksoch manufakturvaror, hvarmed Norge måste förse sig från utlandet, infördes: År 1844. År 1852. Från alla Deraf från Från alla Deraf fr. länder. — Sverge. länder. Sverge. Talgljus. . .... FK 19,90. intet. 37,909. 53. Såpa .... cs 392,634. 22.348. 478,137. 19438. Tobak, förarbetad 39,683. 3,287. 33,831. 6,305 I Repslagarearbete. 255,800. 443. — 458,977. 3,584. Socker, raffineradt 2,830,644. 2. 1,197,361 59. Sirup ....... 4,742,953. 96. 2,001,372. intet. Glasvaror Pot bout. 45449. 509. 106.590. 63.978. 530,700: 5109. 583,100.495 375. Papper ...... 490,600. 158,400. — 355,600. 134, 200. Man finner häraf att våra svenska fabr:kater i allmänhet intaga en högst underordnad rang i den norska importen, att de, långt ifrån att fylla hela landets behof af dylika varor, i de fleste artikzlar blott utgöra ett obetydligt bråk af hvad som från andra länder införes, samt att det, år 1844, icke fanns något enda från Sverge infördt fabrikat, med undantag allenast af papper, som till qvantiteten utgjorde en tiondedel af hela importen från utlandet. Men då så är, och då hvar och en ser, att, om äfven norrmännen lyckades från sitt land utestänga hvarje produkt af svensk arbetsflit, deras inhemska fabriksverksamhet likväl skulle hafva den tiofaldt mäktigare utländska industrien att bekämpa, hvad skall man då tänka om dem, som tala om den allt förqväfvande strömmen af svenska industriarbeten och på allt sätt anstränga sig att från Norges gränser utestänga de enda produkter, med hvilka vi kunna betäcka vil långt ifrån allt, men dock en del af den norska importen till Sverge? När man dertill läser de besynnerliga räsonnementer, med hvilka hr Lange söker försvara sina svensk-fientliga åsigter, såsom t. ex. huru oriktigt det skulle vara att lemna den norska industrien afra en enkelt kant ubeskyttet (fastän införseln från detta håll, sådant oaktadt, var en obetydlighet, och farans storlek naturligtvis beror på mängden af hvad som inkommer, men icke på stället hvarifrån), eller då han (sid. 42) klagar huru den norska åkerbrukaren saknade tillräckligt skydd emot den stora svenska spanmålsimporten ), hvilken under de fem nästföregående åren knappt utgjort en nittondedel (Yyg:del) af hela införseln till Norge af denna vara, nemligen i årligt medeltal 50,971 af 997,600 tunnor, mångfaldiga andra yttranden att förtiga, så känner man sig i sanning förlägen, huru man skall benämna ett dylikt beteende. Låtom oss nu skärskåda det andra argumentet emot de för vissa svenska produkter medgifna tull-lindringar i handeln på Norge, den norska statskassans minskade inkomster I detta afseende hade pluraliteten af de norska kommiterade uträknat att förlusten i tull utgjorde för Norge 36,000 spd., och hr Lange, som i allt gick längre än sina kolleger, bade — genom att taga ett me ieltal af de 2:ne sednaste, i stället för de fem sistförflutna åren — fått upp summan till 65,605 spd., och detär på grund af dessa icke ringa uppoffringar för de norska finanserna, som kommiterade förmena att Norges intressen fordra nämnde tulllindringars upphäfvande eller förminskning. Nu besteg sig likväl den svenska statskassans förlust på tullnedsättningen för de norska produkter, som sjöledes infördes till Sverge, under sistnämnde två år till emellan 90 och 100,000 rår bko årligen, samt under just det år, då hr Lange uppträdde med sin ryktbara reservation, för den enda artikeln sill till (23,912 rdr bko), oberäknadt förlusten at tullinkomster för nästan alla de landvägen införde partier af norska varor, så att förminskningen i tulluppbörd å svenska sidan för norska produkter allenast fullt uppvägde, om icke öfvergick den norska tullkassans förlust. Men härtill kommer ännu att -Sverge, i följd af våra norska bröders vägran att tillåta en laglig transitohandel öfver deras land, årligen förlorar omkring en million rdr s. m. i tullinkomster för utländska varor, af hvilka den norska statskassan i stället uppbär tullen, samt ait vi derjemte i den fraktvinst, som frångår oss genom den norska skeppstarten beviljade förmåner, förlora öfver fem millioner — att icke tala om de två millioner, med hvilka den svenska utförseln till Norge understiger införseln derifrån. Hvad säges nu om dessa klagomål öfver Norges forlust genom den svenska importen och ansträngningarne att förminska den sednare? Det torde slutligen böra erinras, att under det den svenska statens förlust i alla ofvannämnde bänseenden är uti oaflåtligt stigande, är deremot den obetydliga minskning i den norska tulluppbörden, som införseln af svenska produkter förorsakar, i årligt aftagande, (sedan 18435 har samma införsel förminskats till häljten) så att vågskålen nu äfven i dessa kontanta offer lutar starkt till Norges fördel. De norska kommiterade hade förutspått motsatsen; de hade äfven profeterat den nor-) ska industriens ruin, om tull-lindringarne för svenska fabrikater finge fortfara (att den tio) Derigenom hade Norges förnämsta produkt; fisk1, varor, ändock erhållit tullfrihet till. bälften -seamt bastar fått införas fritt, men Sverge, som icke bar hvarken kreatur eller viktnalier att afsätts, icke kommit i ätnjutande af tullindring, ttom för en enda artikel, spanmål, af hvilken landet ofta under fiera påföljande är icke bar nägot af afsätta. t) Vi hafva glömtfberätta, att de norska kommitterade erkS5nde, det de:helst skulle se att äfven spanmäl (den ena af de tvenne artiklar, för hvilka de slutligen henäget medgåfvo lika tull-lindring,