Aftonbladet – 17 januari 1855, sida 3

i sina påståenden, att man blott ville behålla hvad som vore i Norges intresse, medan man aflägsnade allt som vore i Sverges, vore det väl icke sannolikt ), men dock inom möjlighetens gränsor, att ett sönderslitande af de närvarande handelsförhållandena kunde blifva följden (sid. 11). Man ville derföre inskränka sig till följande fordringar, nemligen: 1:0 att de från den allmänna tullfriheten vid landtransporter gjorda undantag skulle utsträckas till alla slags band, garn, tråd, strumpor och väfda tyger, i stället för att half tull dittills endast blifvit erlagd för dylika artiklar af bomull och ull — hvarigenom, utom sistnämnde varor, äfven svenskt lärft, bolster, buldan, sidentyger och några andra väfnader skulle för framtiden komma att erlägga tull till norska statskassan — och 2:0 att, vid införseln sjöledes, artiklarne socker, raffineradt, och sirup skulle hädanefter draga full tull och således uteslutas från antalet af dem, som dittills varit gynnade med erläggandet af halt tull allenast. Denna vackra återhållsamhet i anspråk delades emellertid icke af den ena ledamoten bland de trenne norska, hvaraf kommitten bestod, tullkassören Lange, som uti en längre reservation — märkvärdig genom den småsinnade egoism som deruti öfverallt uttalar sig — förklarade, att utom de äldre och nu. af hans medbröder tillagde artiklar af svensk tillverkning, som vid landväga införsel komme att underkastas tull, borde i förteckningen öfver sådana varor upptagas: glas och glasvaror, papper saxat jern och jernvaror, samt att, hvad införseln till stös beträffade, alla de på förteckningen litt. C. uppförde artiklar, som kunde räknas till industrialster eller fabrikater (d. v. s. de svenska produkterna), borde uteslutas från den dem medgifna tullnedsättning, hvilken borde inskränkas till blott tvenne artiklar å hvardera sidan, neml. spanmål och stäfver å Sverges, samt jiskvaror och tran, å Norges sida ), Men under det hr Lange sålunda var af olika tankar med sina landsmän i kommittn, icke i fråga om det önskvärda uti att utesluta alla produkter af svensk arbetsflit från de i mellanrikslagen de båda nationerna tillförsäkrade fördelar, utan blott rörande huru långt man dervid kunde sträcka sina anspråk, och ehuru han förut förklarat, att han icke ens för en aflägsen framtid ansåge en tullförening emellan brödrarikena önskvärd. var han deremot fullkomligt ense med dem uti den upplysta åsigten, att frågan om reciprocitet för det ena rikets fartyg i det andra rikets hamnar icke stode i förbindelse med frågan om tullbehandlingen af det ena rikets produkter vid deras införsel i det andra, samt att följaktligen dessa båda frågor kunde, oafhängige af hvarandra, särskildt behandlas. De norska kommitterade erkände äfven enstämmigt den båda rikenas fartyg i hvarandras hamnar medgifna, fullkomligt lika behandling med den nationella flaggan (hvarigenom norrmännen, på vår bekostnad, förtjena 5 å 6 millioner rdr) såsom naturlig och gagnelig! Det skulle blifva alltför vidlyftigt att här upptaga, än mindre kommentera alla de skefva och icke sällan temligen enfaldiga resonnementer, hvarmed de norska kommitterade sökt inskränka Sverges rättigheter i den inbördes handelstrafiken, men vi kunna icke underlåta att påpeka den i ögonen fallande kontrast, som visar sig emellan den karakter de tvenne brödrafolkens representanter i denna kommitte utvecklade, desto heldre, som densamma torde kunna anses hafva återgifvit en temligen trogen bild af nationallynnet hos de tvenne förenade folken sjelfva. Då nemligen de svenska ledamöterna, utan att påyrka några utvidgade rättigheter för Sverge i handelsväg, och ehuru de ganska väl ingsågos: så väl hvilka förluster för Sverges skeppsfart och de deraf beroende näringar, som de norrmännen medgifna förmåner i våra hamnar medfört, som att den, genom 1825 års förordning öppnade friare handelsrörelse emellan båda rikena förorsakat ett starkt lurendrejeri öfver gränsen jemte betydligt aftagande i vissa svenska gränsstäders välstånd, icke vil:e föreslå någon inskränkning hvarken i ett eller annat hänseende, emedan mellanrikslagen dock för båda parterna medfört fördelar, hvars större eller mindre öfvervigt på ena eller andra sidan de — med vanlig svensk liberalitet — icke ansågo böra utöfva något inflytande på regleringen af dessa förhållanden; och under det samma kommitterade förklarade sig anse hvarje ny författning angående de båda rikenas handelsoch sjöfartsförhållanden böra innehålla sådana bestämmelser, att de, långt ifrån att lägga hinder i vägen för en verklig tullförening, tvärtom kunde lätta öfvergången dertill, finner man deremot de norska ledamöterna, utan allt hänseende till den orättvisa och de förluster, som Sverge då redan i 20 år måst vidkännas i denna väg, framställa den önskan och till en del — nemligen hvad hr Lange beträffade — påyrka, att antalet af svenska exportvaror till Norge (hvilka blott genom sin mängd kunde i någon mån uppväga den norska importen) skulle inskränkas till tvenne sAA ÄT FRA i -— Jm. bn ) En vacker kompliment till svenskarnes sjelfkänsla och fosterlandssinne! ) Grunden till detta förslag, hvilket hr Lange sökte deducera från det irrationella uti att låta en tulltraktat (såsom han med synnerlig förkärlek kallade mellanrikslagen) omfatta en sådan mängd obetydliga artiklar, som nu voro uppförde i den ofvannämnde förteckningen, är temligen genomskinlig. Förhållandet var nemligen att Norge då (säsom ännu) hade egentligen blott trenne exportartiklar, som gingo sjöledes till Sverge, och dessa voro just de tvenne ofvannämnde, som Lange ville bibehälla i traktaten jemte salt, hvilken sednare likväl vid den tiden (1846) så aftagit i betydenhet, att den förminskats till 458 tunnor frän öfver 2000, hvartill den några år förat uppgätt. Deremot består den svenska exporten af en betydlig mängd artikler, ehurn af hvar för sig så ringa värde, att de alla tillsammans i sädant hänseende knappt uppväga en fjerdedel af den enda artikeln sill, från Norge. Om man säledes lyckades inskränka de svenska export varornas antal, skulle redan derigenom handelsbalansen erhålla en betydlig öfvervigt till Norges förmån, -buru mycket mera dä, om bland de uteslutne komme att, såsom L. föreslog, råknas flera af Sverges vigtigaste produkter, såsom socker, mei taller och väfnader. Det är äfven karakteristiskt i t OR OM mm MÅ Om cv PR fr KKS fr