Aftonbladet – 17 januari 1855, sida 2

sins e erna Artnr tare varda förlåtet; för hvarje annan förbrytelse kunna mildrande omständigheter andragas, aldrig för denna. Genom Petersburgs gator drog folket fram med ett vildt larm. Det skrek, jublade och tjöt sitt lefve kejsarinnan, hvilken i dag förunnade dem det herrliga skådespelet, att äfven en gång få se några förnäma herrar och damer blifva afstraffade med knut. Ack, det var likväl en alltför nådig, en alltför mild czarinna, som äfven en gång beredde de lifegne ett nöje på de adliges bekostnad. Det var en czarinna helt och hållet efter ryssarnes sinne, en af äkta ryskt blod! Jublande störtade man fram till afrättsplatsen och trängde sig omkring den barrier som utestängde åskådarne. Der stodo de skäggiga bödelsknektarne, der lågo knutpiskorna och tängerna, och folket slukade allt med giriga blickar; det fann alla dessa förberedelser undransvärda och fröjdade sig med en omättlig glädje deröfver att få se den skönaste dam i riket blifva knutad. Och icke allenast folket, äfven adeln måste vara tillstädes, för att icke draga den misstanken på sig att den beklagade de dömde och fann deras straff för hårdt. De kommo alla dessa store, de kommo kanhända med tårar i hjertat, men dock med leende på läpparne, kanhända mumlande hemliga förbannelser, men dock högt prisande kejsarinnans rättvisa dom. Forts. följer.