Aftonbladet – 17 januari 1855, sida 1

besmitta denna sköna blomma. De dristigaste hofmän nalkades henne endast med vördnad; sådana ord och sådant skämt, söm så väl behsgade deras czarinna, vågade de icke använda då de tvlltalade henne: Det låg hågot i Eleonoras blick, som ovilkorligt bjöd aktning och vördnåd; en höghet, ei mildhet, ett behögfullt majestät var utbredt öfver bela henincs varelse och förtrollade till och med dem, som voro fiendtligt sinnade emot henne. Elisabeth hade sjelf, fastän svartsjukan gjörde henbe partisk, nödgsts erkänfia detta. Afönden, var mäktigare hos henne än fåfärlgat, och afunden sade henne attEleonora La puschkin var skönare än czarinnän E:isabett. Hvarest Eleonota visade sig, der tögöd henne alla bjaftan tll mötet, der sänkte sig alla blickar för henze, der intogs hvar och eh ät en djup vördnad, der kärde sig en hvar förtjust, som af henne fick emöttaga en helsning, ett ord, ett lendey ty detta ord öch detta leende utgjorde ett vittnesbörd på ett Högre värde. 0 OCK RR SDMBRE få i Dch äfven has, äfven Alexis Hade iöke förmå:t emotstå denna förtrollning. Elisabeth bade noga bevakat honom, pröfv.t hvarje blick. hvarje ord; hon bade sett huru hat allta trängde sig fram till El onoras grantiskep, hu u han rödnade af glädje, då hon b mätkte Hans Hörvaro och besvärade häng Helsning. Jä, bon, och kanhända hon allena, hade gett huru Alexis igår aftoa förstulet röfvat den handske hvilken Eleonora förlorat på d.n lysande hofbalen; hon bade äfven sett häöru Atexis tryckte denna hindske fill giba låppsr och sedan gömde den vid sitt bröet. Då Elisabeth tänkte derpå, fylldes hennes ögon med tårar, och hela h nnes varelse skä!fde af vrede. Hon kände sig icke ega kraft att straffa sin älskare, men hon svor au låta grefyinnan Lapuschkin känna hela tyngden af sitt hat. Oh, sade hon, i häftig rör.lse gående uppoch ned i sin boudoir, njag skall veta att ystrafia denna öfvermodiga qvinna. fon vågar att irotsa mig, men jag skall veta att föröd