Aftonbladet – 17 januari 1855, sida 1

tronbestigning; för henne tvenne år af nöjen och glädje, som blott någon gång förmörkats genom några lätta moln af missnöje; Men essa .måln -uppstego endast på hennes husliga himmel. Statens eller folkets angelägenheter bedröfvade henne icke; hvad frågade hon efter huru många af hennes tindersåter som bortrycktes genom kriget med Sverge eller huru många som i rikets sydliga provinser föllo offer för den allmänna hungersnöden. För. henne gafs det andra sorger, andra bekymmer äh sådana der saker, hvilka blott rörde hennes ministrar men icke henne sjelf. . Elisabeth tänkte endast på sin egen lycka, blott på sina egna lidanden. Och det fanns verkligen ett lidande som hemsökte alla ryssars sjel herrskarinna, ett lidande som ofta framkallade vredens tårar i hennes ögon och vilda förbannelser på hennes läppar. Elisabeth var svartsjuk ; icke allenast på det eller det fruntimret, utan på hela könet. Hon ville vara den skönaste af alla fruntimmer, och fruktade beständigt att någon kunde komma som beröfvade henne skönhetens pris. Och gafs det icke vid hennes eget hof fruntimmer, hvilka, kunde våga att träda inom skrankorna. med henne? Och gafs det icke framför allt en; hvars anblick fyllde czarinnans ; hjerta med vrede och hämdlystnad och om hvilken hon måste tillstå för sig sjelf, att hon var yngre, skönare och mer hänförande än hon sjelf, och denna enda, Eleonora Lapuschkin. I tvenne år hade Eiisabeth burit denna svartsjuka inom sig, i tvenne år hade hon förgäfves spejat efter något brott som skulle kunna Jäggas hennes medtäSarinna till last, och lika Tänge fruktlöst erinrat Lestocq om hans löfte att uppfinna någon förbrytelse hos Eleonora Lspuschkin. Eleonoras vandel var så exemplarisk, att till och med den ifrigaste spejares blickar ej kunde hos henne upptäcka något iels, Lik en praktfull lilja blomstrade bon stolt och ren midt ibland detta hof, hvars låga laster och småaktiga kabaler ej förmådde 31 JING Vv