Aftonbladet – 15 januari 1855, sida 2

sten på vår landsbyggd är ämnad att fylla och äfven ofta verkligen fyller. De spelande visa sig 1 detta stycke nästan alla särdeles intresserade af sina roler, och utförandet. går derföre med ovanligt lif och synnerligen god saramanhällning. Hr Svensson uti Sven Erssons rol löser isynnerhet på ett förträffligt sätt sin. uppgift. Detsamma skulle kunna sägas om hr Jolin såsom Per, om han icke stundom så påtagligen lade an på att få åskådarne att skratta. Så som han nu spelar rolen renderar den honom emellertid ganska riktigt vid styckets slut en framropning, som måhända uteblefve om han resignerade sig att uppoffra så mycket af lustigheten som hans vanligen goda takt ofelbart säger honom är till öfverflöd. Gårdagens representation företedde slutligen äfven lockelsen af en debutant. Mll Signe Hebbe beträdde för första gången scenen uti Stinas rol. Det obetydliga partiet lemnade naturligtvis intet tillfälle för bedösande af hennes anlag för scenen och deras allmänna riktning; men man kan emellertid säga att, hon spelade denna lilla rol på ett nätt och okonstladt sätt, samt rörde sig på scenen med en för debutanten ganska betydande trygghet och ledighet. Figur och utseende lämpade sig väl för kostymen.