Aftonbladet – 15 januari 1855, sida 1

——— dericcoeh cde jöfri åartesterade skolas alltså blifva ostraffade.s Min Gud, kansman. då icke straffa dem på annat sätt. än. blott .derigenom att man dömmer deri till döden ? frågade Elisabeth otåligt. Hafva:visioke knut och fängelser, Siberien sochsträckbänken? Straffa dem så som ni för godt finner; jag.ger.oer fullmakt dertill;: och skall, om så måste. vara, äfven göra mig:den mödanatt underskrifva deras dom. Men vi kunna dock icke låta piskaregentinnan och:hennes: son?) Nej, ; sade Elisabeth häftigt, de. skola fritt och obehindradt få draga till Tyskland, öfver dem sträcka sig icke er domaremakt. Man skallicke kunna säga att Elisabeth öfverlemnat ;sin frände ochidess son åt.plågor och:olyckor, för att derigenomsjelf befästa sin egen lycka. De skola fritt och obehindradt få draga hädan, ooch-jag sägercer att det-är min uttryckliga kejserliga vilja. OchMiännich och Osterman ?2 frågade Lestoeq. Allsmäktige: Gud,: vill ni då icke upphöra l;: utropade Elisabeth otåligt. ;Hvad angå mig Minnich och Osterman? Jag känner dem icke, dexchafyac aldrig gjort mig något förnär och. ärö mig alldeles, likgiltiga. Gör medsdem hvad:ni och edra kolleger för godt finnen; jag bekymrar mig icke: derom, döm och :straffa dem, mig gör det detsamma, blott skona deras lif, då jag engång lofvatatticke låta afrätta någon. Jagvågar alltså förkunna statsrådet att ni vill bifalla deras dom ? E Ja dåg ja! skrek Elisabeth uppspringande. Piska, landsförvisa, gör hvad, ni vill, men låt migvfå vara i fred. Kom, min: Alexis;: den gode, Lestocq är i dag alldeles olidlig; han skulle plåga oss till döds, om vilängreblefve