Aftonbladet – 13 januari 1855, sida 3

Vid artilleriets tre regementen förefinnas enligt rangrullan icke mindreän 23 officersvakanser. Och dessutom äro ett stort antal af detta vapen, som naturligtvis har proportionsvis största antalet kunsk psrika officerare, fästade vid andra militäriska värf, som möjligen torde icke kunna undvara dem. Somliga äro stabsofficerare, andra använda vid materialverkstäder och ännu andra såsom lärare vid de högre militärläroverken. Huru skall nu detta vapen i en hast kunna förses med tillräckligt befäl, då just vid detsamma erfordras både de vidsträcktaste kunskaperna och de mest omfattande föregående öfningarne? Vid infanteriet äro platserna jemt och nätt fyllda, så att om man räknar de officerare, som på vissa regementen tjena utan lön, emot de vakanser som förefinnas i andra officerekårer, så uppstå ungefär 8 eller 10) obesatta officersplatser. Många af dessa officerare erfordras likväl för staberna, och luckor uppstå således efter dem i regementena. Månne kavalleriets ofticerare, som icke allenast äro fulltalige utan hafva ungefär 30 surnumerärer, äro villiga och lämpliga att öfvergå till de andra vapnen för att fylla dervarande luckor? Om ett fälttåg verkligen förestår, så förmodar man att största delen af värfvade och indelta armåen blifver satt på fältfot. Man kan således förmoda att de befintlige officerare, som äro vid den ålder och författning att de kunna uthärda fälttågets strapatser, till allra största delen erfordras för dessa stamtrupper, synnerligen om deras bataljoner, såsom troligen är ämnadt, blifva förstärkta genom instuckna beväringsynglingar. De gamla och i fält mindre tjenstbara majorerna och kaptenerna få då troligen qvarblifva inom regementenas stånd för att sköta regementenas angelägenheter hemma i landet. Men kunna de äfven användas till beväringsynglingarnes inöfning, då denna väl måste föregå deras afskickande till armåen? Och sedan när beväringsbataljonerna blifva färdiga för aktiv krigstjenst, hvar finnes befäl åt dem, ifall de nuvarande officerskårerna erfordras för stamtrupperna ? Dessa frågor påtvinga sig ovilkorligen den som icke är närmare invigd i militärorganismens mysterier, och de göra det så mycket mera som hela dugligheten af beväringsinrättningen hvilar på möjligheten att skaffa skickliga instruktörer för dess rekryter och tillförhtliga officerare när bataljonerna sedan formeras. De i armeen qvarstående oplacerade kompaniofficerarnes antal är, så vidt man blott afser de tjenstbara, så ringa, att derifrin föga förstärkning kan hemtas. Af 58 ryttmästare eller kaptener äro blott 5 vid 40 år eller derunder, af 41 löjtnanter blott 13, och af 65 underlöjtnanter blott 29, deraf dock 24 födda 1818 eller sednare och således i de år som medgåfvo rätt att ingå såsom substitut för beväringsskyldig. Nationen har rättmätiga anspråk att ledningen af dess söner, omsorgen om deras ära, lif och välfärd anförtros åt pålitligt befäl, och i samma mån som förtroende kan skänkas åt befälets duglighet och tillräckliga antal, i samma mån skall truppen med tillförsigt skåda fienden i hvitögat. Det vore derföre måhända ej ur vägen om de här uttryckta farhbågorna blefve skingrade. Vidare: