pitel 1 afseende på behandlingen at de tlest: riksdagsärenden af någon större betydenhet Af dessa skäl hafva vi företagit denna öfver. versigt, med hvilken vi icke åsyfta att gifve ett naket register öfver de många vid riks: dagen fattade besluten, utan endast att upp. taga de vigtigaste frågorna hvar för sig, sam I dervid tillägga en och annan betraktelse, tjeT nande till ledning för omdömet öfver de ver kande orsakerna och de förmodade följ derna. i göra i dag en början med en öfversig af: IL Be konstitutiva frågorna. Bland dessa framträder naturligtvis i främsta rummet representationsfrågan. Denna hat under den förflutna riksdagen stått nästar helt och hållet i bakgrunden. Det s.k. förmedlingsförslag, som, väckt af hr grefve G. Lagerbjelke, från 1851 års riksdag hvilade, hade allt för många motståndare, att man någonsin kunde göra sig en förhoppning om dess antagande. ÅDet förkastades i allmänhet af det liberala Å partiet och fruktades ännu mer af det konservativa. Sjelfva dess fäder, utgörande en I fraktion af det gednare, hade troligen aldrig haft för afsigt att söka genomdrifva detsamma. De ville blott derigenom hindra att något annat skulle komma under öfverläggning, eller rättare sagdt blifva föremål för en agidtation på reformmöten eller genom pressen. Också kan man säga om upphofsmännen, att Åde icke lade ett strå i kors för att bereda framgång åt förslaget, och man nödgas fördenskull antaga den förmodan, att de icke ens gjelfve med ledsnad förnummo dess fall. På riddarhuset, hvarifrån det var ursprunget, lyckades det icke att samla mer än 107 röster mot 168. Diskussionen å deras sida, som pligtskyldigast uppstego till dess försvar, var, med undantag möjligen af grefve Lagerbjelkes tal, temligen kall och likgiltig. Den öfvertygade ingen ens om uppriktigheten i afsigt. Uti presteståndet yttrade sig vieserligen 11 af ståndets sjelfständiga ledamöter för bifall, och i borgareståndet gick det till och med igenom med 30 röster mot :26. Men i bondeståndet var oppositionen kompekt, så att förslaget der förkastades utan votering, ja utan ens diskussion. Beträffande regeringen så förhöll hon gig i denna fråga fullkomligt pas siv. Visst hette det,att det unga hofvet hyste någon välvilja för förslaget och önskade dess antagande åtminstone på riddarhuset, men om detta egde grund, bevisar det endast att man icke derför användt ett så verksamt inflytande som erfordrades, eller, hvad troligare är, alldeles icke haft sig angeläget att åt sina adepter meddela denna önskan och således ej heller derför gifvit tillräckligt verkande skäl, emedan resultatet i annat fall sannolikt skulle varit märkbart vid omröstbingen. Men icke nog dermed att det hvilande representationsförslaget föll och i tysthet begrafdes, ungefär på samma sätt som det tommit till verlden; hela frågan syntes under riksdagen i och dermed vara fallen. Visserligen företog konstitutionsutskottet sent omsider till diskussion såväl det s. k. Örebroförslaget, som den modifikation af det kungliga förslaget, hvilken vid 1851 års riksdag utarbetades af en fraktion bland de liberala och framlades af hr Brinck; men den kompletta liknöjdhet, som inom konstitutionsutskottet visade sig för denna frågas allvarliga behandling i förening med envisheten hos ett par utskottsledamöter af borgareständet, som alltjemt i denna fråga hylla valspråket: allt eller intet, medförde den bedröfliga följd, att intet förslag blef hvilande, för att åtminstone tjena till diskussionsämne och föreningspunkt för dem, hvilka inse vigten och behofvet af en förändring, grundad på principen af samfäld valrätt, utan att derföre vilja medgifva dennas utsträckning i det monarkiska Sverge så: långt som i det republikanska Amerika eller det despotiska Frankrike, utan fast heldre anse sig böra såsom något önskwärdt eftersträfva en representation i likhet med Danmarks, Hollands, ellerBelgiens, naturligtvis i öfrigt lämpad: efter svenska förhållanden, För dessa vänner af en representationsreform, hade det utan tvifvel -varit. välkommet nog om ett sådant förslag, t. ex. det Brinck-ska, hvilket hufvudsakligen hvilar på enahanda grundvalar som de nyssnämnda ländernas, ge-. nom konstitutionsutskottets och Rikets Ständers åtgärd kommit att läggas på Rikets Ständers bord intill nästa-riksdag. Äfven utan den sangviniska förhoppning att för närvarande få detta, mer än något annat förslag, af alla fyra riksstånden antaget, hade man likväl derigenom vunnit det ändamål, att det kunnat framläggas till offentlig diskussion; att förslaget kommit att innehåll nästa riksdag utgöra ett bestämdt föremål för folkets uppmärksamhet och intresse; med ett ord att frågan hållits öppen och ati reformens vänner haft en utgångspunkt, som de beklagligen nu sakna, Vi måste fördenskull ganska strängt förebrå konstitutionsutskottet och framför allt dess liberala ledamöter, att de med en så oförsvarlig likgiltighet under hela riksdagen behandlade detta rende. Bedröfligen gick till och m-d denna likgiltighet så långt, att man inom utskottet kastade under bordet ett förslag, framstöldt af en ledamot bland adeln, friherre Ai C. Raab, hvilket gick derpå ut att på riddarhuset inrymma ett icke adligt element af sjelfständiga jordbrukare, under det man lik; väl medgaf en utsträckning af representationsrätten i städerna äfven till de för närvarande der boende orepresenterade medborgare — en nyttig förändring, som likväl, äfven den, höll på att sönderbiytas genom motstånd från en a beral ledamot, som ogillade förslaget, emelan det icke fick vida längre och med ett teg bringade alla orepresenterade både i stälerna och på landet in i borgareståndet. dr Å bh FE i BCE Fr MS SPE STIETNET. AR