Aftonbladet – 11 januari 1855, sida 2

skyddstariff, skall denna tariff inom femton månader träda i verksamhet; och om den kommer, skall den mindre bli en skyddstariff för oss sjelfva än ett förbud mot utländningen. En sådan politik må vara en oupplyst politik, den må vara en ko tsynt politik, men den skall icke desto mindre vinna öfverhand. Man klagar all änt att presidenten underlåtit att i sitt budskap meddela upplysningar i några högst vigtiga ämnen. Han säger oss ingenting om de underbandlingar som äro å bane för att köpa en del ar S:t Domingo. Vi vänta e äfven upplysningar i afseende på Sandwichsöarne, äfvensom underrättelser om styrelsens plan i afszende på Iörvärfvandet af Cuba. Men intet ljus sprides der öfver någotdera af dessa ämnen, och presidenten iakttar i afseende på dem lika djup tystnad som vore han czar öfver alla de Förenade Staterna. Han halkar så godt han kan öfver Nebraska-billen och kompromissen af 1850, ty de äro begge honom i hög grad obehagliga ämnen. Hans ställning är särdeles förödmjukande, då han saknar allt understöd af något parti; och till och med kongressledamöter tveka ej att uppstiga från sina platser och uttala, några sitt medlidande, andra sitt förakt för honom. Sjelfva senaten, som i början helt och hållet tillhörde hans parti, har till sin president utnämnt mr Bright från Indisna, som utmärkt sig bland oppositionen mot hans styrelse. Allt detta har dock haft åtminstone en helsosam följd. De krigiska planer och tribusterprojekter hvarmed genera! Pierce och hans kabinett sysselsatt sig, ha upphört att väcka någon fruktan. Tonen i budskapet är oväntadt fredlig. Presidenten Pierce har med all sin förra popularitet och den makt hvaraf han till följe deraf varit i besittning, ej uträttat något godt; det är en anledning till särskild tacksamhet mot försynen att han nu förlorat all makt att göra ondt.