Aftonbladet – 11 januari 1855, sida 2

helt och hållit glömma grefvinnan Eleonora. Denna hennes fåfängas behagsjuka sträfvan hade kommit henne att i dag glömma sina vänners och anhängares alla planer och förberedelser; hon tänkte icke mer på att blifva Rysslands czarinna, hon ville vara skönhetens drottning, och i detta sitt rike ville hon herrska ensam och oinskränkt. En lakej inträdde och anmälde Lestocq. Öfver prinsessans panna lade sig ett moln af ovilja. Genom detta namn uppskrämd ur sina ljufva drömmar, erinrade hon sig nu först sitt olycksbådande samtal med regentinnan förliden afton, hvilket hon helt och hållet förgätit för sin svartsjuka kärlek;nu, då hon åter påmindes derom, bäfvade hennes hjerta af ångest och fasa. Med en befallande vink aflägsnade hon sina kammarfruar och gick med raska steg sin lifmedicus till mötes. Lestocq, sade hon, huru bra att ni kom. Jag hade kanhända eljest glömt att säga er, att det blir ingenting af med er och den franske markisens sammansvärjning. Vi måste uppgifva den, ty saken är farligare än ni föreställer er, och jag vågar säga attni är skyldig mig största tacksamhet, ty jag har genom mitt mod och min försigtighet räddat er ifrån sträckbänken och en möjlig färd till Siberien. Ack, min kära Lestocq, i Siberien är mycket kallt, och ni gör bäst i, att här i all stillhet bygga er ett varmt bo, i stället att utkasta högtsväfvande planer, som skulle bringa oss alla i förderf.p Och af hvad anledning anar ni fara, prinBessa? frågade Lestocq. Regentinnan vet allt. Hon känner våra planer och förbindelser. Med ett ord, hon vet att vi konspirera och att ni är medelpunkten i denna konspiration., Då är jag också förlorad ! suckade Lestocq, i det han djupt skakad nedsatte sig på en stol. Nej, det är ni ej,, sade Elisabeth leende, sty jag har räddat er. Ack, jag hade aldrig trott att det var så lätt att spela komedi, men