Aftonbladet – 10 januari 1855, sida 2

njutning och nöje; det syntes som om alla sorger och bekymmer hade flytt ur denna krets af lycklige utvalde. Missnöje och olust, afund och förbannelser hade man med uaderdånig ödmjukhet tillbakaträngt till djupet af sitt bröst, man pladdrade och skrattade, under det hvar och en visste eller anade att man här stod på en vulkan, hvars förhärjande utbrott i hvarje minut var att förvänta. Fruntimren mönstrade med pröfvande blickar hvarandras kostbara, med en öfverlastad prakt utstyrda toiletter, samt vexlade skämt och ömma ögonkast med de af ordnar och briljantkors lysande herrarne. Hastigt uppstod en rörelse i salarne, mängden delade sig och vek vördnadsfullt åt sidan. Prinsessan Elisabeth, följd af sin kammarherre Woronzow, sin handsekreterare Razumovsky och sin lifmedikus Lestocq, skred igenom raderna af leende, ödmjukt bugande hoffolk. Hald och leende, i glansen af skönhet och behag, var Elisabeth denna afton undransvärdt tjusande i den med guldstjernor genomväfda fiorsklädning, som lätt nedföll öfver den tjocka hvita atlasdrägten. Den dyrbara spetsmantiljen, som drottningen af Frankrike skänkt henne, betäckte lätt hennes särdeles blottade hals och axlar, och håret som nedföll i långa lockar pryddes med en hvit törnroskrans förfärdigad i Paris och ända till illusion härmande. Lik ea mellan flygande snöflingor framträdande purpurros var hon un-. derbart tjusande att skåda. Prinsessan Elisabeth kände ganska väl det intryck hon åetadkom, och denna inre tillfredställelse gjorde henne ännu mer hänförande. Hon njöt med. stolt glädje triumfen att vara den skönaste bland de sköna i denna talrika samling. Prinsessan. närmade sig nu sin frände, regentinnan Anna, hvilken från en angränsande sal kom henne tll mötes; allas ögon vändr sg under djup tystnad på de båda furstinnorna som nu stodo midt emot hvarandra. Elisabeth ville böja ett knä för regentinnan, — men Anna förekom det med huld vänlighet, i det hon drog henne till sig och hjert