Aftonbladet – 10 januari 1855, sida 1

der och prydnader ifrån Paris, sade Osterman lakoniskt. Regentinnan utbrast i ett högt gapskratt. aDen der markisen är en verklig deus ex machinar, utropade hon. Hvar ni behöfver honom der visar han sig och hjelper ervr klämman. Men allvarsamt min grefve, låt det nu-vara nog med denna tomtormssång, Man begynner redan att stämma till dansmusiker, och ni vill förstämma mig genom er tömtormsmusik. En bal, min bästa grefve, fördrar stämning, men icke förstämning, och ni är på bästa väg att skrämma bort löjet ifrån mina läppar. O,att jag kunde det!, utropade Osterman med sammanknäöppta händer. O, att jag kunde med thordönsstämma ropa i ert öra: prinsessa, vakna upp ur denna sorglösa slummer, res er upp till handling, rädda er sjelf, er son, er gemål och edra vänner, ty vi äro alla, alla förlorade med er! Ah, efter ni just nämner min gon, sade Anna gladt, så skall jag visa er de kostbara skänker kejsar Ivan i dag bekommit. Och hon framtog ur en kartong en liten med uld och briljanter sirad barnklädning som framräckte till grefven 4) Se på denna praktklädnad, sade hon, Damerna i Moskau hafva förirdigat den för den unge kejsaren, och den i; :r i dag blifvit öfverlemnad genom en deputation. Menar ni icke-att den lille kejsaren skall kommaatt se förtjusande ut i denna lysande klädning ? Grefve Osterman svarade icke genast. Hans ansigte sammandrogs af smärtsamma ryckninr, och djupa suckar trängde fram ur hans röst. Mödosamt reste han sig ifrån stolen och betraktande prinsessan sorgsna blickar, sade han: jag ser, er undergång kan ej afvändas och jag kan icke rädda er. Niskall gå förlorad och vi alla med ser. Nålikagodt, jag är en gammal man och jag förlåterser, min regentinna, ty ni handlar ioke såmediberådt mod, utan derföre att ni har ett ädelt, ) Levecque Vol. 5, pag. 225.