Aftonbladet – 9 januari 1855, sida 2

TionpE KAPITLET. VARNNINGEN, Den fjerde December, baldagen som prinsessan Elisabeth med längtan afbidat, emedan hon då för det förvånade hofvet ville visa sin nya parieerkostym, var slutligen kommen. Iregentinnans palats var mycket rörelse. Öfverhofmarskalken och de tjenstgörande kammarherrarne gingo i salarne af och an, för att med pröfvande blickar öfverskåda de öfverallt anbragta prydnader, festoner, guirlander ochj draperier, huruvida allting var rätt lysande och smakfullt. Anna Leopoldowna bekymrade sig föga om all denna herrlighet; innesluten som hon var i sin boudoir, läste hon med förtjusning ett bref ifrån sin aflägsnade älskare, hvilket ankommit under Julias adress. Hon hade redan flerfaldiga gånger läst detta bref, men alltid börjat det ånyo, emedan hon för hvarje gång fann ett nytt ord, en ny vändning, som besannade hennes älskares djupa och glödande kärlek. Ack, han älskar mig, hviskade hon, tryckände brefvet till sina läppar, han älskar mig verkligt, och denna korta skiljsmässa skall icke aflägsna hans hjerta, endast fylla det med en glödande längtan! Ö min Gud, hvilken sällhet när han återkommer! Och han kommer åter! Ja, på denna adertonde December skall han vara hos mig, och omstrålad af hans närvaro skall jag för första gången visa mig i kejsarskrudens bela prakt. Ah, j anen det icke, mina herrar ministrar och råder, att jag just bestämt den adertonde Deaember till min kröningsdag, emedan det är min älskareg namnsdag! Men han skall nog förstå hvarföre hans Anna just valt denna dag och tacka mig med en af dessa stolta och eldiga blickar, som öfverväldiga mitt bjerta med en onämnbar sällhet. .O min Ly. nar, huru lycksalig skallsjag. icke, blifva när jag återser digl (Forts.)