Aftonbladet – 8 januari 1855, sida 1

på tronen, men Hon skulle aldrig tillgifvit, om regentinnän varit skönare än hon. Anna Leopoldowna var den mäktigaste, men Elisabeth var den skönaste qvinna i Ryssland; detta var hennes högeta åstundan, något mer önskade hon icke. . Men i detta ögonblick tänkte hon hvarken på Anna Leopoldbnna eller sin egen skön, het, utan endast på sångaren; hvilken mel sinå ryska folksånger, fulla af vemod och och kärlek, fyllde hennes hjerta med emhäftig längtan. Å Sångaren var en utmärkt skön, utg man; och då Elisabeth.i detta ögonblick betraktade honom, lyckönskade-hon sig sjelf att hennes skarpa; kännareblick så hastigt bemärkt honom; då hon för några veckor sedan för första gången såg honom ibland de första wångar. e vid kejserliga kapelet. ! Öfverraskad och intagen af hans gettalt och röst, hade ElisabetH äf den Kejserlige öfverhofimarskelken utbedt sig den utge sårigaren för sin ehiKilda tjefist, och sedan den tiden hade Alexis Razumovsky inträdt i hennes hus som Elisabeths handsekreterare och förvaltare af Hennes obetydliga irkonister. : Under det Alexis med sin sköna i mältande stämma sjöng, vände sig Elisabeth till de begge männerna som under n Vördnadsfull tystnad stödo bakom henne. Ni måste tillstå, sade hon sakta, liksom öfverväldigad af n inre rörelse, ni måste tillstå att ai aldrig hört och sett något skönare än min Alexis. Och likvälv, gåde den etie af de båda männen djupt bugatide, se vi digå sOch hörde vi dig icke ännu i går sjelf sjunga denna tjusänide sång, prinsessa ? frågade den andre. Elisäbeth log. Mai vet detredan att Woronzow och Grinstein alltid måste srmickralm sade hon. Nej, vi smiekra dig icke, utropade Woronzow, prinsessans kammarherfe, Vi äro blott trogna sanningen! Du frågar oss om vi