Aftonbladet – 8 januari 1855, sida 1

STOCKHOLM, den 8 Jan. Det är en beklaglig förvillelse, som på sednare tider synes hafva gripit omkring sig på vissa håll, att anse en prest företrädesvis passande till chef och föredragande för det departement, som icke allenast har kyikoärendenas, utan också undervisningens, hel sovårdens, fattigväsendets, samt till en viss grad äfven de härmed så nära sammanhängande kommunalangelägenheternas förvaltning åt sig anförtrodd. Denna förvillelse, som utgör ett af de drag, hvarigenom vår regering i vissa afseenden har mera likket med påfvestatens, än med något annat rikes inom den bildade kristenheten, hindrar icke allenast hvarje tidsenligt framskridande inom dessa grenar af styrelsen och sambhällslifvet, den försvagar äfven hos nationen i betydlig mån konungens och regermgsmaktens anseende och är slutligen i uppenbar strid med kyrkans eget bästa, hvilket man likväl förmodligenz just genom hyllandet af denna lära tror sig befrämja. : Men denna förvillelse sammanhänger Höra med en annan, som äfven hos oss är alltför vanlig, ehuru i fullkomlig strid med den protestantiska lära och tro, till hvilken vi bekänna oss. Vi mena detta alltför vanliga missbråik af namnet kyrka uti en mening, liksom förstodes dermed alldeles detsamma som med -presteståndet eller det inom kyrkan anställda presterskapet. Men kyrkanutgör dock -hvarken i inte eller yttre mening detsamma som presterskapet, huru gerna än våra riksdagsprester sjelfve, med eller utan afsigt, förvexla dessa begrepp, begagnande det missbrukade -ordet i en mening, såsom vore hela den svenska församlingen till finnandes under deras kaftaner. Lyckligtvis är detta icke fallet. Och ehuru beklagliga än flera förhållanden inom vår statskyrka äro, särdeles hvad :sjelfva de Bix så kallande väktarne på hennes murar angår, och ehuru den hierarkiska ända, som