STOCEHOLM, den 4 Jan. Den gamla oppositionen. Svenska Tidningen har fått en, som det vill synas, mycket välkommen anledning att undvika att i sak besvara Aftonbladets artiklar för den 12 och 14 sistl. December, i anledning af förstnämnde tidnings stormlöpning emot den liberala oppositionen. I stället her hon kastat sig öfver en bland de personer, hr grefve C. H. Anckarsvärd, som tillhört samma opposition, och som aktat nödigt att träda inom skranket för att försvara sig mot Svenska Tidningens beskyllningar. Detta hr grefvens sjelfförsvar har nemligen gjort det möjligt för Svenska Tidningen att alldeles icke låtsa om hvad som i allmänhet blifvit yttradt om riksdagsoppositionen, för att endast med bitterhet anfalla: hr grefven, hvilket skett i samma tidning för den 23 December; och då det nu dröjt snart 14 dagar, utan att hr grefven sjelf inlåtit sig i något genmäle å denna diatrib, torde det tillåtas oss att upptaga handsken, dervid vår värda kollega behagade ursäkta, att vi icke ämna uppehålla oss ensamt vid grefve Anckarsvärd, utan taga den sak I betraktande, som under hans namn blifvit af Svenska Tidningen angripen, eller oppositionen. Således påstår Svenska Tidningen, att oppositionen, som under den föregående tiden ;så skoningslöst bedömt ministåren,, alltid intages af den häftigaste harm då granskningen vändes mot henne sjelf. Detta är i dubbelt hänseende orätt; ty hvarken har den opposition grefve Anckarsvärd tillhörde, och hvarom Svenska Tidningen talar, på ett skoningslöst sätt anfallit ministeren, ej heller hafva dess medlemmar intagits af harm derföre, att deras handlingar blifvit underkastade granskning. I förra hänseendet visar det sig för en hvar, som följt den poitiska debatten, såsom ett faktum, att den opposition, som framträdt sedan grefve Anckarsvärd under 1851 års riksdag drog sig tillbaka,