Aftonbladet – 3 januari 1855, sida 1

Ahv, sade hertiginnan, uppvecklande papperet, det är ju grundritningen till eit hus! Det hus som vi vilja låta bygga åt herr Biron uti Siberien, sade Miinnich; jag har sjelf gjort ritningen dertill.n Ni är i sanning en ganska skicklig byggmästare, grefve Miinnich, sade Osterman skrattande, sedan han kastat en pröfvande blick på teckningen som Anna tankfull betraktade. Huru väl ni har inrättat allt! Dessa små låga rum skola komma att se för täcka ut. De blifva just så stora att man möjligtvis kan vända sig i dem, men något för låga synas de mig likväl; jag ser det står anmärkt att de endast skola blifva fem fot höga, och om jag ej bedrar mig, så är Biron ungefär af er längd, grefve Minnich, och då kan han ej stå rak derinne.n Bah, just derföre! svarade Miinnich med ett föraktligt leende. Han har länge nog burit sitt hufvud för högt, det är tid att han lärer sig att böja det. Men det blir ju en fortsatt tortur! utropade prinsen af Braunschweig. Hvad gör detx, sade Minnich. Vi utöfva endast repressalier. Huru sällsamt men tillika fasaväckanden, sade Anna rysande, ännu står denne man på höjden af en oinskränkt magt, och likväl hålla vi i våra händer ritningen till hans fängelsel Ja, ja, och just med denna ritning går grefve Männich i dag till Biron, för att taga hans gästfrihet i anspråk I utropade Osterman, skrattande. Ack, det måste säkert göra denna middag egendomligt pikant! Huru angenämt bör det icke blifva att trycka regentens hand och dervid känna fraset af detta papper uti er bröstficka. Men ni har stora skäl, regenten har svårt förolämpat er! Huru kunde han väl våga att göra er till generalissimus ! Åh, det är icke derföre, svarade Männich, förlägen, och skyndade sig att gifva samtalet en annan vändning, i det han hastigt utropade: se, se grefve Osterman, hvilket ohyggligt djur sitter på era kläder!