Aftonbladet – 2 januari 1855, sida 2

räckta hand och tryckte den vördnadsfullt till sina läppar. Gå nu och kyss den unge kejsarns hand, på det man ej må beskylla er för vanvördnad, sade Biron leende. Man måste alltid söka bibehålla skenet:s Mäinnich bugade sig tigande och nalkades baklänges dörren. Vi skiljas väl åt såsom vänner ? frågade hertigen, i det han gaf honom en afskedshelsning. Såsom vänner i lif och död, svarade Männich Jeende. Men knappt hade han tillslutit dörren efter sig, förrän leendet försvann och vredens raseri målade sig uti hans anletsdrag. Hotande upplyfte han handen emot den innanföre varande hertigen och sade med låg röst: Ja, vi skiljas som vänner, men vi återse hvarandra som fiender! Jag skall minnas denna stund, herr hertig, och arbeta derpå att den äfven förblifver i ert minne. h, ni har icke skickat mig till Siberien, men jag — jag skall skicka er dit! — Nu till kejsar Ivan; der tröffar jag hans föräldrar, som så skymfligt blifvit förbigångna vid regentskapet. Jag förmodar att jag blir välkommen ! Med fasta steg, med hämd och vrede i hjertat, men till det yttre leende och vördnadsfull, begaf sig Männch till prinsens par lats. ANDRA KAPITLET. GREFVE OSTERMAN. Fyra veckor hade hertig Biron af Kurland i den omyndige kejsarens namn såsom Tregent herrskat öfver Ryssland. För den ryska nationen är det likgiltigt hvem som regerar; de bevisa honom samma undergifvenhet som de egnat hans företrädare, För detta folk är det detsamma, hvilken rom istolt herrlighet sitter på den gyllene kejsartronen; hvad kan