Aftonbladet – 2 januari 1855, sida 2

sant afgift till den för ändamålet erforderliga kassa bidraga, dels att till ofvannämnde hrr kommitterade itersända listorna, för att föredragas vid nästblifvande sammanträde, som utsattes att hällas i Ekesjö d. 10 nästkommande Februari, andra marknadsd:gen. Vid sammauträdets slut anmälte sig ett ombud från Östra bärad och anhöll att nämnd2 härads invånare mätte fä deltaga i föreningen, hvilket naturligtvis bifölls. — Att allmänhetensdeltagande för den fattiga befolkningen i öfra Wermland icke varitfruktlöst, synes af följande skrifvelse till Wermlands-Tidningen från Öfre Fryksdalen den 11 December: Under detta ärs sommar och höst har i denna ort, särdeles på finnskogen (Östmarks och Lekvattnets sockaar) rädt en stor verksamhet i odlingsväg. Ej allenast de, som erhållit län af arbetskassan, utan hela befolkningen har med största nit egnuat sig åt jordbruket. Uttappningen af sjöarne Kläggen och Flaten har lemnat Östmarks socken stora och goda fält att odla, och de odlas äfven med all kraft. -Undet de två sista åren har denna ort genomgått en stör reform frän skogsbruk till jordbruk, som, om den kommer att fortfara och bringas till sitt mäl; skaällinstn få år kläda orten i en ny skepnad. Längt ifrån att vi skulle hafva öfverflöd på folk att på andra verter användas, har det försports klagan öfver brist-påarbetare, och arbetslönerna hafva varit i stigande: Alla arbetsutvandringar och alla direkta eller ifdirekta lockelser att få arbetare att gå bort från hemörten äro ganska ovälkomna. Sedan våra händer börjat vända sig till jordens bearbetning hafva vi kommit till den erfarenheten;-att alla -händer .behöfvas här hemma och kunna hafva fullt upp att göras... Vi hafva ock inhöstat goda skördar af alla slag; potäterna äro friska och godå, och dåde mw icke kunna komma i bränvinspannan, sä Käfvä Yi val vårt behof af lifsmedel för året, utan att dnlitå åndräs magasiner. När svärare tid kommer sä haffå vi mer åker att besä, alltså större. vidd att skörda. En och annan vill till-och med påstä att sådana tider som varit ej mera kunna äterkomma,om. icke för något enda härdt missväxtår. Måltte man ej vara för sanguinisk i sina förhoppningar! -Penningetillgången är god. Iogen annan klagan höres;-än öfver dyrheten af sill och salt, och öfver de summor; som iandthandlarne, utan att lemna reel valuta, locka ur den frestade bondens ficka. —