Aftonbladet – 30 december 1854, sida 3

Hon tystnade; långsamt rullade tårar utför hennes likbleka kinder. Henrik lutade sig mot henne och vile Iigna henne medelst nägra vänliga ord; men hon hindrade honom derifrån med en rörelse med handen. Tystp, sade hon, jag har blott få ögonblick öfriga... och mina krafter äro förbi... låt mig använda dessa sista ögonblick att åtminstone söka godtgöra hvad jag brutit emot er. Derpå vände hon sig till Octavia och a Sefallde henne vården om Henriks lycka i mest rörande ordalag. Om några få ö onblick, gade hon, han vara fri... och denna ng... för a tid... De band jag så olycksaligt brutit skola ju då kunna återknytas utan brottslighet . , . Glömmen då, för den sällhet j njuten, de tårar jag kommit er att fälla, och varenlyckliga utan bitterhet emot mitt minne, såsom j skolen vara det utan samvetsförebråelse 1 Hon tillade ännu månget rörande ord, hyartill Henrik och Octavia lyssaade på knä vid hennes hufvudgärd. Slutligen, då hon kände att hennes sista stund nalkades, tog hon derag händer, lade dem tillsammans, tryckte dem till sina läppar och utandades sin gicta suck i denna kyss. Herr Garsin och hans barn återvä några månader derefter till Co der anade den förfärliga storm som fördy de unga makarnes lefnadshimmel; mar blott att de återkommo från en lång resa i utlandet. Men denna hårda pröfning hade ännu fastare återknutit de band af aktning och kärlek som förenade dessa trenne utmärkt. varelser; ty den hade lärt dem alla tre inse buru mycken redlighet, hura mycket mod och uppoffrande oinskränkt tillgifvenhet de egde, SLUT.