Aftonbladet – 30 december 1854, sida 1

komnade hennes giftermål den gamle advokatens lycka. Fr Darviere var också verkligen en af dessa utmärkta väsenden, hvilka, utan löften och bedyranden, tillegna sig andras förtroende. Pröfvad genom politiska förföljelser, var det endast genom en önskad förbindelses ljufva behag han återvann förmågan att känna sig lycklig, en känsla som en lång landsflykt tycktes helt och hållet beröfvat honom. En kort derpå företagen resa genom Schweiz, tillsammans med hans unga fru, hade bidragit att återväcka hans själ till nytt lif och ny kraft; den så tillsägandes hade föryngrats genom den ständiga omvexlingen af åskådning och rörelse. Alltså, i det ögonblick vår berättelse börjar, se vi hr Garain sittande i sitt arbetsrum, djupt försjunken i ctt af dessa drömmerier utan mål som stundom afbryta hvarje tänkares arbete; ban satt med blicken fästad på tvenne taflor, hvilka aftonen förut blifvit uppsatta i hans rum: hans dotters och mågs porträtter. Han betraktade med stum hänryckning deras af glädjen lifvade anletsdrag, och förlorande sig allt mer och mer i sina drömlika betraktelser, följde hans tanke längst i en aflägsen framtid, dessa tvenne så älskade varelser, omkring hvilka alla hans jordiska förhoppningar koncentrerade sig. Slutligen, sedan hans svärmiska dröm temligen länge fortfarit, reste han sig häftigt, liksom ville han med ens afskaka sig dessa tankar som så uteslutande fängslat hans inbillning. Minnet af hans afbrutna arbete framställde sig åter för honom; han makade till sig alla papper som lågo kriagströdda på hans skrifpulpet och genomögnade dem tankspridt; slutligen fästades dock hans uppmärksamhet vid det som sist föll honom i händer och han läste och återläste det sedan med mera uppmärksamhet. Det var ett kort bref, skrifvet på spanska, och tack vare hans fordna studerande af Don Quixote förstod han omsider temligen dess innehåll. Det innehöll blott följande ord: