Aftonbladet – 30 december 1854, sida 1

ADVOHATENS DOTTER. Af EMILE SOUVESTRE, (Öfversättving.) Bland alla Colmars utmiärktare advokater fanns det ingen som ingaf så mycken aktning och förtroende som Antoine Garain. Man lofordade ej ailenast hans grundliga kunskaper i Jagfarenheten, utan äfven hans rättrådighet och hans alltid varma hjertliga föredrag; hvad som mest gjorde hans öfverlägsenhet så obestridlig var den utomordentliga grannlagenhet som alltid bestämde hans handlingssätt. Andra kunde väl mäta sig med honom i studier och vältalighet, men ingen hade ännu som han alltid följt pligtens stränga bud. Man anför nästan romantiska! vitt nesbörd om den gamle advokatens ädla rättskänsla. Än hade han ersatt rättegångskostnaderna åt en klient hvars sak han ej trott sig tillräckligt försvarat; en annan gång hade ban tagit skulden på sig för ett kontraktsbrott, emedan honom ovetande ett fel insmugit sig i handlingen som gjorde den kraftlös; än hade han ensam bestridt utgifterna för flera förlorade processer, hvilkas genomdrifvande han tillstyrkt. Man kunde med ett ord anse hans handlingssätt som det fulik ligaste uttryck af den utsökta grannlage hvilken tror sig ej allenast ansvarig för ett fel men äfven för ett misstag. ZiHans belöning för denna nästan svärmiska hederskänsla var, utom den allmänna aktning han åtnjöt, ett obefläckadt samvete och denna inre frid utan hvilken all framgång endast är en flyktig berusning. Pidigt beröfvad den maka han valt, fann hr Garain i sin enda dotter all den ömhet och alla ce ädla böjelser som kunde trösta hocom för en sådan förlust. Octavia uppväx:e under hans tillsyn, innerligt lycklig i medvetandet af den sällhet bon beredde sin far, till dess hon uppnådde den ålder då en faders beskydd utbyttes mot en makes. Utvald då af den man som hennes hjerta gaf företrädet framför alla, full