Aftonbladet – 30 december 1854, sida 1

En fremling, som endastkan några få fransyska ord, vill anförtro en redlig och skicklig advokat en sak af högsta vigt. Man har gifvit henne anvisning på herr Garain, hvilken, har man sagt, förstår något spanska. Hon besvär honom vid allt heligt att utan dröjsmål emottaga och höra henne; hela hennes timliga välfird beror af denna saks utgång. Inezn. Biljetten var skrifven i ett af Colmars hoteller och daterad samma dag. Herr Garain fattade just pennan för att svara henne, då bullret af röster hördes i ett närgränsande rum. Nästan i samma ögonblick öppnades dörren höftigt, och ett ungt svartklädt fruntimmer syntes på tröskeln. En liten skrifvare, som helt bestört följde efter henne, anmälde med stammade röst: Sennora Inez Cordova. Den gamle advokaten, Bom uppstigit från sin plats, helsade henne tilläggande: Jag ämnade just svara er min frun, och viad med samma på papperet han höllihanen. Ni... vara sennor... Garain?s frågade spanskan som hade svårt att finna ord för att uttrycka sig. Han bugade sig jakande. Då, ni... vilja höra mig, fortfor hon lifligt. Jag tala illi... men ni förstå så mycket bättre, .. ni kursa spanska?, Jag har fordo:n förstatt detta språk någorJunda hbjelpligt svarade gubben, mn jag har nästan alldeles glömt det jag kunde. Likagodt, vi... kunna språka... om ni vara tålmodig. Han hade anvisat utländskan en ländstol, hon satte sig och syntes en stund samla sina tankar. Advokaten drog fördel af detta uppehåll för att betrakta henne nogare, Sennora Cordova borde ha kunnat få namn af skönhet; men hennes tärda anletsdrag och hennes framåtlutande hållning tydde på ett långvarigt lidandes härjningar. En sällsam låga som brann i hennes blickar gaf dem ett hemskt, förvirradt uttryck. Vid första ögon