Aftonbladet – 28 december 1854, sida 3

De ha tillbjudit er en större summa.. N Min herre, jag försäkrar er... Godt, godt, jag vänder mig väl till en annan person. Ni må inte tro, dertföre att ni är hans eminens gudson, att allt skall böja sig under er vilja. Viskola strida mot hvarnan, min herre, vi skola strida ! Och generalförpaktaren gick sin väg utan alt invänta något svar af Julius. Denne hade ej ännu hunnit hemta sig från sin förvåning, då han infördes i kardinalens arbetsrum. Mazarin märkte hans förvirring och frågade honom skälet dertill. Den unga gossen berättåde okonstladt allt hvad som nyss tilldragit sig. Bravo! bravo! mumlade ministern och gnuggade händerna; emedan de vilja att du skall beskydda dem, caro, måste de beskyddas. Huru l invände Julius förvånad, ni vill då, guffar, att jag anhåller för deras räkDing . . . No, no, ingen anhållan, min kära vän; men vi skola låta dem tro att du eger infytande, poverino; infytande, det ör en sak som petalar Big. Således, gutar, vill ni att jag mottager... ,Tag du bara emot, Juliano, aldrig skall man vägra att emottaga hvad som frivilligt erbjudes. Os du ej betalar dem med vänkapstjenster, så skall du åtminstone skänka åcm igen din tacksamhet. Noiraud lemnade ministern, allt mer och mer förvånad. Men det blef väl ärnu obegripligare för hans förstånd, då, trenne dagar efter ofvananförda samtal, han erhöll en penningpåse innehållande tre tusen livres, tillika med en biljett, full af tacksägelser, skrifven i kommendörens namn; hans brorson hade blifvit utnämnd till öfverste för ett regemente.