Aftonbladet – 28 december 1854, sida 3

des snart genom flere rika skänker från hofmännen, Den unga guldsmeden påstod oupphörlig, att han var utan inflytande hos ministern och att man hvarken skulle tillräkna honom den framgång eller vägran deras-ansökningar rönte hos hans guffar; alla dessa förnekanden voro öfverflödiga och tjenade endast till att ännu mera bestyrka den allmänna opinionen. . Efter några månaders förlopp såg Julius sig vara rik genom alla de gåtvor man fortfor att truga på honom. Men under denna tid, hade det deremot gått utför med mäster Roullards affärer, så att han stod på en ganska osäker fot. Det hade ej lyckats honom att bli utmämnd till hofguldsmed, och han hade till på köpet, genom alla mått och steg han försökt för ernåendet af denna plats, gått miste om sina kunder bland kardinalens fiender; han befann sig således, som franska ordspråket säger: Utan plats emellan tvenne stolar, eller lurad på konfekten! I början tillskref han Julius det motstånd hans ansökan mötte, och han fattade ännu lifligare ovilja emot den unge mannen; men han var en af dessa svaga naturer, hos hvilka framgång i verlden alltid har mest anseende. Då han såg huru hans fordne gesälls förmodade inflytande oupphörligt var i stigande, öfveroick han omärkligt från hat till beundran. Slutligen, en morgon infann han sig hos Julius, och bedyrade att han ej längre kunde uthärda att lefva i ovänskap med sin kära lärjunge, och att han nu var kommen för att bedja honom ursäkta och glömma det förflutna. Julius antog utan minsta svårighet en förlikning som rågade måttet på alla hans önskningar. Medgången hade ej åstadkommit någon förändring i hans böjelse för Johanna, och hans första vilkor var att deras, sedan så långt tillbaka uppgjorda giftermåls