nast tänkte på att anhålla om tillåtelse att :återvända till guldsmedsyrket. Jag är säker derpån, fortfor kommendören; och för att bevisa er min tillit i detta afseende, ber jag er tala ett ord för min brorsgon, som Önskar sig ett regemente., Jag? Om ni vill, får han det säkerligen. Min Gud! gerna tör mig. Ni lofvar således ?, Det vill säga, att jag önskade kunna . -.-. aJag begär ej vidare I utropade kommendören. -,Var öfvertygad om, att i fall saken går enligt vår önskan, ni ej skall ha talat för en otacksam.n Vid dessa ord ryckte han den unga manrens hand och svä ugde om på klacken. Då Julius blifvit i ti från kommendören, råkade han ut för herr Dubois, som väntade på honom. Denne tog ho vom häftigt under armen. Jag har blott ett ord att säga er, herr de Noiraud, hviskade han honom i örat: tu vet att jag önskar privilegium på allmänna handeln med Antilliska öarne; laga ni så tt jag erhåller detta privilegium, och jag ger er sex tusen Jivres., Sex tusen livres I upprepade Ju!ias förvånad. Ni fordrar en högre surmma,, återtog generalförpaktaren; näväl! jag vill gå ända till tiotusen livres., Ursäkta, inföll Noiraud; ni bedrar er helt och hållet om mitt inflytande, och det beror ingalunda på mig att förskaffa er hvad ni önskar, min herre. Dubois såg på Julius och släppte hans arm. Aha! jag begriper gaket,, utbrast han, mina medsökande hafva redsn gått mig 1 förVäg. Jag förstår ej hvad ni menar.