Aftonbladet – 28 december 1854, sida 2

a ——— KLO RR ns lade: Hans guffar!ers höghet är hrng guffar ! ) Ett slags svartsjuk beundran stod målad på hvarje ansigte. Kardinalen observerade förstulet denna verkan; och, den unga guldsmedsgesällens på detta sätt, att göra sin rur.d i salen ; och tillställde honom i hvarje ö gonblick vänliga frågor under det han skratcande begärde att få höra hans mening om de ansökningar man frambar. Julius, som ej rigtigt visste om han skulle taga denna förtrolighet. för eit uttryck af deltagande eller ironi, nöjde sig med att svaras; Ja, guffar... Nej, guffar... Som ni tycker guffar... Och hofmännen beundrade hans återbållsamhet, den de antogo för djupsinnighet. Omsider, var audiensen slutad, och Ma2arin tog sin arm från gudsonens axel, samt: tillsade honom, att om en stund infinna sig i hans arbetsrum, emedan han hade något att säga honom. Knappast var han borta, förrän hela skocken af ansökande trängde sig omkrin , den unga handtverkaren; det berodde nu ? sara på att vinna insteg hos honom. Noira ad visste ej buru han skulle kunna visa si erkänsam för så mycken artighet, och för oryllade sig allt mer under oupphörliga före äkringar om sin vördnad; kommendören, s0 m låtit de mest ifriga passera, kom nu fram i sin ordning, tog Julius afsides och sade: Jag är sannerligen förtjr Noiraud, åt den lycka sor Julius framstammade Hans eminens tycks tillgifvenhet för er,, och det är ögonsker gra er något. Ni tror det 2 V tropade Noiraud, som gecstörljande sig på Tel, forfor han st, min bästa hor a träffat er. en tacksägelse. SM ag hafva exa allvar: I tertog herr de Sour, ligt att han ej skall vi