Aftonbladet – 28 december 1854, sida 2

P NN UTRIKES: DANMABE. Rörande det i går omnämnda fackeltåget skrifver ett åsyna vittne i Öresundsposten: Det var nägon af härvarande föreningar utaf de arbetande klasserna, som först hade fattat den ideen att man på något offentligt sätt borde samma dag riksdagen äter öppnades inför konuagen uttrycka den tacksamhet, hvaraf kärnan af folket kände sig upp fylld, öfver det afgörande parti konungen ändtligen tagit att bryta med det opatriotiska och reaktionära kotteri, som så länge sökt att af konungamakten göra ett redskap för sina personliga biafsigter och måhända äfven för vissa dunkla utöadska inflytanden. Den ofantliga mejoritet, som här i landet har en verklig mening i politiska saker, fann, från den stund ministeren Örsted afgått, konungen — hvilken i det sista året varit liksom borta och försvunnen ur sigte — öändiligen ätergifven folket, och men ville på nägot sätt tolka för honom sin glädje öfver detta återseende. Der kom alltså i tidningarne en simpel annons i ett par rader om ett fackeltäg, som borde afgå. till Christiansborg, der man visste konungen skulle denna dag residera. Öfriga patriotiska föreningar samt studentkåren hastade att förena sig i inbjudningen. Polisdirektören samt stadens kommendant, ännu lefvande i den Örstedska regimens despotiska vanor, sökte visserligen lögga hinder för planens utförande, men blefvo af vederbörande ministerdepartementer, till hvilka man hade direkt vändt sig, anmanade att taga skeden i vacker hand och observera hvad klockan nu vore slagen. Ailtså klockan 6 i går afion samlades frän olika håll af staden på beramad mötesplats i Gothersgadens Exercerhus de särskilda kärer, som skulle utgöra tiget, samt de personer af olika klasser, som löst biljett att deri deltaga. Vädret var det olämpligaste man väl kan tänka sig, blåst, snöglopp och otrefnad på allt sätt och vis. För min del fruktade jag, uppriktigt sagdt, att under sådant förhållande: någet synnerligt stort icke vore. att vänta af kela till-ställningen; emellertid började gatorna och de öppna. platserna, der täget skulle gå fram, hela den länga. Goihersgace, Kongens Nytorv, Holmens Canal, Christiansborgs vida slottsplats, att fyllas af åskådare, tusentals, tiotusentals; att komma från det ena hörnet. a? Goihersgade till det andra var omkring sjutiden en ren omöjlighet. Siraxt efter 7 sig man äntligen eit ljushaf utbreda sig frän öfverst uppe på Gothersgade, och en nedåt gatan vältrande menuiskomas a tillkännagaf som förtrupp att tåget hade satt ,. i rörelse. De olika kärerna vandrade i tätt slrna leder, hvilka upptogo hela bredden af gate, mellan trottoirerna, företrädda sf hvar sin musikt gr och sina fanor, samt på sidorna omgifna af fackelbärare, den utstakade vägen, helsade af ett oupphörligt burrarop från de otaliga äskådarne på ömse sidor af gatan semt från de öfverallt öppnade fönsterna. Och ni skulle ha sett detta iägt Icke nögra tusen, som man kunde ha väntat, icke tiobasen, som man möjligen kunde ha imaginerat sig, men mähända snarare femtiolusen! Medan den första truppen, under musiken af Det er et yndigt Land, längesedan passerat Kongens Nytorv och redan var framme izemot Christiansborg, strömmade nya kolonner med ny musik och nya facklor ännu vupphörligt fram från samlingsstöllet uppe vid Nörrevold. Det molnbetäckta himlahvalfvet var af de otaliga facklornas sken färgadt blodrödi, och dst hela utgjorde ett skådespel af nästan feerimessig karakter. I största ordning, som en armå vid en revy, rörde sig det väldiga fackeltiget framåt, försvann slutligen inom det kongl. slottets stora hvalf och uppställde sig på den ofantliga borggården derinnanför, den s. k. Ridebanen. Hela denna plats, hvilken, som ni vet, kan rymma en hel stad, var dels af de i fackeltåget deltagande, dels af äskädare, nästan helt och hållet uppfylld. I förbigående vill jag nämna, att tiget under sin långa väg passerade det hotell ryska ministern bebor. Denne diplomat firade tillfalligtvis just som bäst den. 18 Dec., Nicolai tronbestigningsdag, och hade alltsä. stort främmande, mähända, bland andra, äe afgöngne. ministrarne, hos sig. Det måste ha varit med em egen känsla dessa det ryska hotellets storfolk betraktade denna ett fritt och sjelfständigt folks lugna demopstration.n Arkens RARE NT