Aftonbladet – 28 december 1854, sida 1

Article Image
STOCKHOLM, den 28 Dec. Bengt Erland Fogelberg. Från Wien har i går pr telegraf ingått den sorgliga underrättelsen, att professor Fogelberg, på sin resa till Rom, den 22 dennes uti Triest hastigt aflidit af slagfiuss och blifvit följande dag begrafven. Detta sorgens budskap kommer så mycket mera oväntadt och kännes så mycket smärtsammare, som vi så nyligen sett den frejdade mästaren här ibland oss, sett honom ännu i besittning af ungdomlig kraft och värma. och firat hans konstnärssnilles triumfer. Det ligiger dock tillika någonting hugnerikt deri, att han skiljts härifrån lätt och utan sjuklägrets smärtor, medan hans ära som konstnär stod i frisk och full blomstring, och innan ännu ålderdomen hunnit förslöa hans snilleblick eller hämma hans verksamhet. Fogelbergs död innebär en stor förlust för fosterlandet; han var Sverges störste konstnär uti närvarande tid och bidrog kraftigt att åt den skandinaviska Norden upprätthålla den ära den på plastikens område vunnit genom Sergel och Thorvaldsen. Men äfven inom konstverlden i allmänhet skall denna förlust väcka ett lifligt deltagande. Efter Thorvaldsens död täflade Fogelberg med Rauch om platsen såsom samtidens utmärktaste bildhuggare. Bengt Erland Fogelberg föddes år 1787 i Göteborg, der fadren var gelbgjutare. Han idkade konststudier vid akademien i Stockholm och blef der liksom Byström elev af Sergel. Byström öfverträffade visserligen sin -medtäflare i produktivitet, i framställningen af sköna qvinnofigurer och i allmänhet af det täcka, sinnligt intagande, men Fogelberg stod långt öfver honom uti ren smak och allyarligt studium; han hade samma för antikens ädla skönhet öppna sinne som hans mästare, samma höga begrepp om konstens väsende och mål. Den nationella rörelse, som efter 1809 gjorde sig gällande i vårt lands vitterhet genom inflytandet af Oebhlenschleger och det götiska förbundet, inverkade mycket på den unge bildhuggarens fosterländska sinne; den dref honom till studier af nordens mytologi och fornlitteratur och gaf honom intryck, som han sedermera alltid bevarat och som gifvit en karakteristisk prägel åt hela hans konstnärskap. År 1820 afreste han till Italien och har sedermera, endast med få tillfälliga afbrott, varit bosatt i Rom. Men under intrycken af sydländsk konst och religion förblefhan alltjemnt en äkta nordisk natur. Han står främst bland de bildhuggare i den nyare tiden (såsom Freund, Bissen m. fl.) gom sökt att ge plastisk skönhetsgestalt åt de iden nordiska myten framträdande bilderna. Fogelbergs kolossala Odin var det första arbete hvarigenom han vann sig ett inom hela konstverlden erkändt och berömdt namn; härtill kommo sedermera Thor och Balder, i hvilket tretal af kolossala marmorbilder, som utgör en af vårt musei förnämsta prydnader, den nordiska gudasagans hela höghet och allvar träder oss till mötes med sanningens och originalitetens imponerande kraft. Närmast till dessa ansluta sig Fogelbergs monumentala bilder; främst bland dem och mest bärande prägeln af Fogelbergs konstnärsegendomlighet står utan allt tvifvel Birger Jarl, som med sin kraftfulla, koncisa gestalt, sin lugna och värdiga bållning, är en så äkta fornnordisk gestalt, att han väl oaktadt den ridderliga medeltidsdrägten kunde sluta sig till serien af Walhallahjeltarne. Fogelberg var för öfrigt en lika grundlig kännare som varm älskare af antikens konst. Derom vittna hans Apollo och hans Venus med äpplet, hvilka båda äro fulla af ädelt behag och sorgfälligt utförda, utan att förete något drag af koketteri eller sentimentalitet, hans skalkaktiga Amor, som sitter i en stor af en delfin buren mussla, hans intagande grupp Eros och Hymen, Merkurius Argusdödaren m. fl. Om det intresse hvarmed Fogelberg omfattade antiken och om hans grundliga studier vittna äfven de rikhaltiga och dyrbara samlingar af konstverk och arkeologiska märkvärdigheter han gjorde. Kongl. biblioteket i Stockholm har af honom fått såsom gåfvor mottaga flera dyrbara planchverk och arkeologiska arbeten. Fogelbergs samling af antika terracottafigurer, som var en af de utmärktaste i sitt slag, blef för några år sedan inköpt af den konstälskande konung Ludvig af Bayern och intager med heder sitt rum bland Minchens många förträffliga konstsamlingar.

28 december 1854, sida 1

Thumbnail