Aftonbladet – 27 december 1854, sida 1

STOCKHOLM, den 27 Dec. Då vi nedanför, under utrikesafdelningen, meddela ordalydelsen af det under den 2 dennes afslutade fördraget mellan Österrike och vestmakterna, hafva vi äfven trott oss böra återgifva den uppfattning af samma fördrag som finnes i Times för den 16 dennes, hvari denna handling betraktas i en mycket fördelaktig dager och skarpa hugg utdelas åt lord J. Russell för hans förklaring deraf i underhuset, hvilket hade en ofördelaktig inverkan på fonderna. Vi anmärka endast att Times gynnsamma uppfattning af fördragets fördelar för vestmakterna är långt ifrån att delas af hela den engelska och franska pressen, och att många vilja deri endast se en bakdörr, som Österrike hållit för sig öppen att draga sig undan från all direkt medverkan. Times säger: Ratifikationerna af det den 2 December mellan Österrike, Frankrike och England afslutade alliansfördraget utvexlades den 14 om aftonen i Wien, och sedan fördraget i går afton framlades för parlamentet, hafva vi dess text framför oss. Inledningen uppgifver i ganska bestämda ordalag afsigten med traktaten; den förklarar att i afsigt att så snart som möjligt bringa kriget till slut genom återställandet af en allmän fred, på sådana varaktiga grunder, som kunna gifva hela Europa full trygghet mot återkommandet af dessa olycksaliga störelser,, är detta förbund afslu: tadt, och att de kontraherande makterna äro öfvertygade att ingenting är mera egnadt att trygga detta resultat än den fullständiga för eningen af deras bemödanden ända till dess att målet, som de för sig wppställt, är fullständigt uppnådt,. De erkänna derföre nödvändigheten att på en gång blifva ense om sin närvarande ställning och om utsigterna för framtiden. Första artikeln Törer den förklaring, som innehålles i protokollen af den 9 April och 23 Maj samt i noterna af den 8 Augusti; den lägger ingen vidare vigt på de fyra punk: terna, utan innehåller tvertom, att som de tre makterna förbehållit sig rätt att efter omständigheterna föreslå sådana vilkor som dei Europas intresse må finna nödiga, förbinda de sig att icke särskildt ingå i någon underhandling med ryska hofvet, förrän de gemensamt derom rådplägat. Fördraget sjelft innehåller ej dessa vilkor, hvilka till någon del måste: bero af krigslyckan; men de äro ej inskränkta af någon godtycklig tolkning af de fyra punkterna, och det synes oss ej tvifvelaktigt, att när de tre makterna ingingo detta aftal, hade de redan fullt uppgjort sinsemellan hvilka de vilkor äro som kunna gifva full trygghet åt Europa. Österrike förbinder sig att försvara Donaufurstendömena : mot hvarje nytt infall af den ryska styrkan, men samtycker att dess ockupation icke skall i någon mån hindra de engelsk-franska och turkiska truppernas rörelser mut Rysslands armåeer eller område. Ett märkvärdigt förhållande uppgafs i går afton af lord Clarendon, hvilket icke förut varit kändt, att när österrikiska trupperna i Augusti inryckte i furstendömena, föreslog generalfälttygmästaren Hess marskalken St. Arnaud och lord Raglan att med honom sjelf och Omer Pascha uppgöra gemensamma anfallsplaner. De allierade makternas generaler afböjde förslaget, emedan de stodo i begrepp att med alla sins trupper företaga expeditionen till Krim. Den österrikiske generalen afböjde då för sin del att handla ensam mot ryssarne, utan hjelp från Frankrike och England och utan någon säkerhet från tyska förbundets sida, Hvad beträffar de anförda klagomålen öfver missbruk i furstendömenas förvaltning, har redan en sammansatt kommission blifvit i kraft af detta fördrag nedsatt i Wien, för att afgöra de frågor som uppstå af dessa provinsers närvarande förhållanden, och i denna kommission hafva Frankrikes och Englands sändebud lika röst med Österrikes och Portens. Det är således alldeles motsatt rätta förhållandet att påstå, att Österrike begagnat sig af ockupationen med sina trupper för att tillvälla sig något uteslutande herravälde i furstendömena. Fördragets tredje artikel innehåller, att vid utbrottet af fientligheter mellan Österrike och Ryssland lofva de tre makterna hvarandra skyddsoch anfallsförbund i innevarande krig,och skola för detta ändamål använda sin landtoch sjömakt på det sätt som hädanefter må erfordras och bestämmas. I denna händelse förbinda sig de allierade i den fjerde artikeln, att icke från ryska fidan mottaga något förslag eller anbud om fieutligheternas inställande utan att förut ömsesidigt hafva dertill gifvit sitt samtycke. Femte artikeln, hvilken i närvarande ögonblick är den vigtigaste punkten i fördraget, innehåller att t händelse den allmänna freden icke inom utgången af innevarande år blifvit på de i företa artikeln angifna grunder återställd, skola de tre makterna utan uppskof rådslå om verksamma medel (les moyens efficaces) att uppnå ändamålet med sitt förbund.s De i första artikeln omförmälda grunderna äro de vilkor som af de tre makterna äro bestämda; föremålet för alliansen är bestämd genom de ord vi redan citerat ur inledningsmeningen; de ;verksamma medlen, som i den sista paragrafen antydas, kunna icke vara några andra än den fullständiga föreningen, af de tre makternas bemödanden, hvarom ordas i artikeln III. Men ordalydelsen af den sjette artikeln, som föreskrifver att fördraget skall meddelas det preussiska hofvet, är knappast mindre betydelsefull, emedan de tre makterna förklara att de beredvilligt skola mottaga Preussens anslutning, i händelse denna makt Jrörbinder sig tiil aktiv medverkan för det gemensamma syftet; så att Preussens anslutning icke längre skall mottagas såsom blotta förklaringen af en grundsats eller förbindelsen att iakttaga neutralitet, utan endast så vida den innefattas i denna makts deltagande i det verk som Österrike förklarar sig hafva åtagit sig i förening med de krigförande makterna. Vi hafva hittills inskränkt oss till en blott analys af detta fördrag, i akt och mening att den föreställning a : : 1 1 KE 1. a. LL 0 As FT rr ON