Aftonbladet – 23 december 1854, sida 1

de Longuevilles kammartjena:e har skänkt honom alla sem utkommit., Guldsmeden försökte att framstamma en vederläggning; men de båda adelemönnens skratt och generalförpaktarens utrop förbryllade honom till den grad, att han hejdade sig tvärt och frågade Julius hvad han gjorde här och om han inbillade sig att hans dagsarbete vore slutadt. Denne, okunnig om den förändring som inträffat i mäster Roullards åsigter under Noirauds tjugufyra timmars låoga bortovaro, såg helt förvånad på sin husbonde. Ursäkta, patron, sade han tvekande, men jag trodde mig bereda er ett nöje . . .v Du har således ej varit hos markis dAvaux ? återtog mäster Roullard, som synbarligen sökte ett skäl att få ge Julius en tillrättavisning. . Ursäkta, patron, jag hann ej,, återtog Noiraud.! Hvarifrån kommer du då med det der rökelsekaret? tillade guldgmeden och visade med detsamma på paketet, som Julius kastat på disken. . . Julius kunde ej betvinga ett leende. Det der, patron, det är visst inte något rökelsekar; det är en samling brochyrer, som herr Nogent gifvit mig. Smädeskrifter emot kardinalen, jag slår vad derom, utropade kommendören. Ja, alla som hitkommit från Holland förra månaden. Och det var för att öka mister Roullards samling? Ja, jag trodde det skulle ror patron ... De båda adelsmännen skrattade ö verljudt; men denna gång blef guldsmeden likblek af vrede och ångest. Iet är löga! utropade han. Jagz har ingen sådan samling; jag vet ej hvad ban menar. Julius darrade af vrede.