Aftonbladet – 22 december 1854, sida 5

Festen för de norska läkarne. Vi fullständiggöra nu enligt lö te vår korta notis om den middag som sistlidne lördag var arrangerad af Stockholms läkare för de härvarande representanterna af norska fältlikarekåren, generalkirurgen Heiberg och kårläkaren de Båsche. Medicinalrådet Berg föreslog skålen för Norge i följande ordalag: På andra sidan fjellet yttrade för kort tid sedan pi en gemensam festdag en af oss alla välkänd talare bland annat följande ord: vägarne till brödrariket äro väl iexe få; de gå öfver fjell och sjöar på fiera håll, men det fordras ävnu flera, på det vi kunna komma så ofta tillsamman, att vi omsider fullkomligt tillegna oss den grundsanning, att de tvenne folken, de tvenne länderna, i många afseenden kunna verka lyckobringande på hvarandras utvecklinge. Sanningen af dessa hans ord bekräftades af 1000 ähörares högljudda bifall. När dessa och mänga andra vid samma fest yttrade ord öfver fjellet hunno till oss, uppfattades de äfven i svenska hjertans djup varmt och innerligt som broderkyssen. Vi Ukare väga litet eller intet på den vägskäl, med hvilken politiken afväger jordsot:erna för sina jemuvigtsändamål. Mea äro vi Izkare, sådana vi böra vara, — trän a vi med vetenskapens fackla in i menniskaa för att genomskåda hennes natur, för att rät uppfatia alla bennes lifsyttriogar, sä ger oss äfven vår kunskap en helig rätt till ett omdöme — ett omdöme, huruvida det laga jordskifte, som di plomatien utför, äfven är ett laga skifte af mens lighetens lotter — ett lyckobringande skifte för folkens utveckling. Ver det då ett laga skifte, när folket, som bodde på vesira sidan af berget, icke fick på mensklighetens äker hafva nägot sambruk med folket, som bodde på östra sidan? Var det ett laga skifte, när de. som utgått frår samma stamfåder, icke fingo sig emellan öfva slägtskapens heliga pligter? Var det ewt laga skifte, när de, hvilka fordom i fostbrödralag som vikingar lade grunden till del civilisation som, med aktning för menniskovärdet till lösen, nu på lif och död kämpar mot råheten, som i sin fana förer menniskoföraktet, var det, frigar jag, ett laga skifte, när dessa urgamla fosterbröder i nöd och lust ställdes väpnade mot hvarandra? Nej och ett trefaldt nej! De herrliga stjernbilder, de blossande norrsken, af hvilka vära blickar gemensamt tjusas — den jord vi