Aftonbladet – 22 december 1854, sida 1

derköping P. Nejdel; som anses såsom en af de lärdaste och snillrikaste män inom det högvördiga ståndet, fick åtnöja sig med Wasaorden? Derom kan förmodligen gubben Hedren lemna upplysning. Hvariöre fick regementspastorn vid andra lifgardet 5. H. Almqvist, som endast vid två riksdagar varit presteståndets sekreterare, Nordstjernan framför riddarhussekreteraren Munck, som vid fem riksdagar bestridt enahanda ojemförligt mödosammare befattning hos ridderskapet och adeln? Svar. Spörj f. d. landtmarskalken grefve Hamilton. Hvem är krigsrådet Granström, som fick Wasaorden? Svar. Han bor i Lund. Har någon hört talas om Wasariddaren Charles Backmans medborgerliga förtjenster? Svar. Nej, tvärtom. Hvem är häradshöfdingen fr. Beskow, som blef Wa ariddare? Svar. Bror till baronen och hofmarskaken von Beskow. och f. n. biträde åt registratorn i Svea hofrätt. Finnas icke bland de 243 riddarne kamereraren i kammararkivet Sandberg, troligen den i sitt fack mest utmärkte och arbetssaråme embetsman i Sverge, eller sekreteraren i bergskollegium Akerberg, som i snart ett fjerdedels sekel häfdat sitt anseende och sina ineigter både på den plats han pu besitter och i flera andra befattningar? Svar. Nej, jag kan hvarken upptäcka dessa eller flera andra af de få naran hvilka lysa som verkliga stjernor inom vår administration. Än hr J. Bolinder, hvilken har så stora förijenster i afseende på jernindustrien här i landet, att han troligen ensam uppväger en hel massa af våra bestjernade brukspatroner, icke ens undantagna de tvenne, hvilkas riksdagsmeriter blifvit belönade med Nordstjernan? Svar. Nej, han är ju endast en man som lefver af sitt hufvud och sitt arbete. Rvar skall man söka skälet att friherre C. A. Raab, som både före och under innevarande riksdag med ett sällspordt nit och betydliga enskilda uppoffringar arbetat i det allmännas tjenst, icke blef ihågkommen? Svar. Han stod icke väl hos junkerpartiet och uppträdde i slutet af riksdagen med ett försök att bringa den förargliga representationsreformen å bana. Men junkerpartiets egen chef, grefve Lagerbjelke, blef ju äfven bortglömd? Svar. Visserligen, men skälet dertill kan jag icke förklara på annat sätt, än att han är in petto till något mera redbart ynnestbevis, hvilket kan blifva af större nytta för partiet. Dessutom kunde man väl icke gerna bjuda en sådan man en simpel stjerna, då man hängde kommendörsbandet på friherre Åkerhjelm, grefve Hermansson m. fl. Dock, dessa frågor skulle kunna fortsätias i oändlighet, och dertill har jag icke vidare lust. Af hvad som redan är frågadt och svaradt kan läsaren utan vidare kommentarier erfara, huru man i allmänhet bedömer den sednaste riddarepromotionen, och huruledes den åsigten blir allt mer och mer allmän, att det hädanefter bör mera anses för en utmärkelse att vid dylika högtidliga tillfällen blifva förbigången än ihågkommen. —