Aftonbladet – 21 december 1854, sida 1

— En tidning omtalar såsom ett anmärkningsvärdt förhällande, att till Willerstads lediga regala pastorat i Småland endast en sökande anmält sig och att till ett annat re-. galt pastorat, Bringetofta, ej blott under första ansökningstiden anmält sig endasten och under den förlängda ansökningstiden ingen enda sökande, utan äfven att de prestmän med hvilkas namn domkapitlet ville komplettera förslaget, undanbådo sig den tillämaade öran. Det högvördiga kepitlet, hirigenom bragt i bryderi, anmälte saken hos regeringen, som beslöt att de under pastoratet hörande församlingarne skulle tillfrågas om de voro nöjda med den enda å förslaget uppförda sökanden; svara de nej så skall ny ansökningstid utsättas, och anmäler sig icke heller då någon ny sökande, skall förhållandet inyo till Kongl. Maj:t inrapporteras. Vi kunna för vår del icke i ofvanstående förhållande finna någonting anmärkringsvärdt, liksom det ingalunda är oerhördt att värdiga prestmän anse sig för goda att uppföras på förslag till regala pastorater, då detta förslag i sig sjelft är ett komplett narrspel, för attej säga något hårdare, så länge den extra ansökningsrätten direkte hos konungen står qvar, och Kongl. Maj:t tillsätter dessa tjenster utan afseende på, och ofta i uppenbar strid mot, församlingens önskningar. Ockeå vet man huru det tillgår vid dessa för syns skull anställda valakter, som tyckas vara inrättade enkom för att ingifva allmänheten leda vid utöfvandet af valrätten. Valförrättaren beveker några personer att rösta, för att iakttaga formerna, men ingen bryr sig :om utgången. Konungen nämner ju i alla fall hvem han vill, någon arbetsbruten skolkarl, som biskopen för själ och pina bedt att få bli af med vid läroverken, någon meriterad riksdagsprest, som redligt uppfyllt sitt åtagande att votera för alla kungliga propositioner, eller någon annan, som kan hafva att glädja sig öfver det mäktiga förordet af en publikan-chef eller en hofstallmästare. Församlingarne hafva en enda utväg att i någon mån korrigera menligheterna af detta demoraliserande befordringsväsende, nemligen att inom sig förena sig om en kan