Ordf. Är det med verkliga förhållandet öfverensstämmande att hr lifmedikus, såsom doktor Lindhagen uti sitt vittnesmål uppgifvit, undanhällit för honom iastramenterna äfvensom skriftligen förbjudit hr Liadhagen att ordinera medikamenter ät patienter intagna ä bPro Patria ? Er Retzius. Jag tror att den sednare frågan icke öfverensstämmer med doktor Lindhagens inför protokollet afgifna vittnesberättelse. Jag har endast förbjudit doktor Lindhagen att ordinera kinasalt. Hvad förnekandet af tillträdet till instrumenterna beträffar, så ha desamma blifvit till den fattiga inrättningen anskaffade på min bekostnad. Jag har visserligen förebrått doktor Lindhagen att han begagnat desamma säsom han för godt fann, men möjligen har han icke afvetat att de voro min enskilda tillhörighet. Att föreskrifva kinasalt, utgörande ett dyrbarare medikament, åt patienter å Pro Patria ansåg jag icke vara ändamålsenligt eller till sjukdomens häfvande behöfligt, isynnerhet som frossa ej utbrutit och dessutom kinasalt är ett dyrbart medikament, och välgörenhetsinrättningen Pro Patria icke disponerar högre underhåll än 1500 rår rgs. Mitt förbud för hr doktor Lindhagen, att icke vidare inom Pro Patriax ordinera kinasalt, härrörde hufvudsakligen deraf, att jag, jag säger det än en gång, icke ville ytterligare belasta den fattiga inrättningen med några större utgifter för medikamenter. Ordf. Uti protokollet för en föregående rättegångsdag finnes antecknadt att hr lifmedikus låtit antyda att doktor Lindhagen icke skulle hafva fullgjort sina åligganden som biträdande läkare vid Pro Patria.. I anledning häraf frågar jag om det är hr lifmådikus mening att antyda det doktor Lindhagen har någon deli den försummade läkårevården, hvarom nu är ätaladt ? Hr Retzius. Nej. Ordf. Hur vill br lifmedikus att domstolen skall förstå hr lifmedikus i början af rättegången afgifne förklaring, att den anställde biträdande läkaren alldeles icke hade några skyldigheter. Hr Retaivs. Då doktor Lindhagen kallades till bi trädande läkare, erhöll han sig icke några skyldig heter älagde. Ordf. Huru då förklara doktor Lindhagens uti sitt vittnesmål fällda yttrande att han allt mer och mer, genom det bemötande han rönte från hr lifmedikus sida, fann sin befattning besvärlig, och derföre på sednäre året undandrog sig att besöka Pro Patria oftare än då han särskildt tillkallades.Detta yt trande tyckes syfta derpå, att doktor Lindhagen ändock haft nägra skyldigheter i egenskap af biträdande läkare. Retzius. Om domstolen slutar till en dylik syftniog, beder jag att densamma må i protokollet få qvarstå för domstolens räkning. Ordf. Då, såsom hr lifmedikus anfört, doktorerne Abelin och Anjou för hr lifmedikus uppgifvit att puerperalfebern blifvit införd å Pro Patria utaf en af patienterna, blefvo då, säsom hr lifmedikus vid en föregående rättegåpgsdag -uppgifvit, före hustru Samnelssons intagande några åtgärder vidtagna för hindrande af sjukdomens vidare spridande bland öfriga patienter ? Hr Retzius. Det får jag uppriktigt bekänna, att om en dylik uppgift från min sida influtit i proto kollet, så har för rättelses görande densamma und fallit mig vid protokollsjusteringen. Några sådana åtgärder ha verkligen icke blifvit vidtagne. Ordf. Hr professorn har uppgifvit att ytterligare 2:ne qvinnor, intagna å Pro Patria, angripits af puerperalfeber och derefter aflidit. Kan icke genom den förda journalen, å inoch utskrifne patien-: ter, fås reda på namnen å dessa 2:ne aflidna. Er Retzius. Nej, det är omöjligt, jag bar förgäfves sökt få reda på namnen å de båda patienterna., Rättegångsbiträdet ä kärande sidan, notarien Hjertström, hemställde derefter, huruvida det kunde tillåtas notarien Beckman att uppträda som biträde ät hr Retzius, då, enligt laga rättegångsordning, deti brottmälsväg ålåg den tilltalade att sjelf svara. Hr Bjert ström begärde domstolens särskilda beslut å yrkandet att hr Beckman måtte aflägsna sig. Sedan ordf. gjort notarien Hjertström uppmärksam på att notarien Beckman icke tillåtits gemäla de af domstolen framställde frågor, utan hr Retzius ålagts att sjelf desamma besvara, så afstods tills vidsre från den framställda begäran om domstolens utlåtande, huru vida rättegångsbiträde ä svarande sidan finge begagnas eller icke. Derefter framställdes af ordf. till hr Retzii besvarande åtskilliga frågor rörande patienternas medicinska behandling och ändamålsenligheten af de ordinationer som blifvit gjorda. Hvarken frågorna eller svaren äro lämpliga att här ätergifvas. HäFförste stadsläkaren, hr lifmedikus Ahlberg, var kallad till inställelse, men hade företett läkarebetyg om sjukdomsförfall, hvarföre i hans ställe andre stadsläkaren hr doktor Blachet blifvit kallad och var tillstädes. Han anmodades att yttra sig om fru Döhles förständsförfattning och beskaffenheten af hennes hörsel, och förklarade sig till nästa rättegångsdag kunna efter hällna undersökningar detta yttrande afgifva. Bör doktor Böttiger, som förut afhörts såsom vittne, afbördes nu ytterligare. Sedan han beriktigat något misstag i sina förra uppgifter angående stället för en af hustru Samuelssons åkommor, förklarade han på af ordföranden framställda frågor, att han ansäg Samnelsson hafva varit angripen af puerperalfeber minst två dagar förr än hon d. 8 kom under han: vård, men närmare kunde han ej bestämma tiden fö de särskilda åkommornas uppkomst, Ehuru det alltid måste anses bättre om en sjuk kan ändamälsenligt vårdas utan att flyttas från det ena stället till det andra, vågade dock hr Böttiger ej uttala någon bestämd öfvertygelse, huruvida Samuelssons flyttning från Pro Patrias barnbördsbus haft nägot på hennes helsa och lif menligt inflytande. Den af br Retzius ordinerade spanska fluga ansåg hr Böttiger ha kunnat vara nyttig för upphäfvandet af den värk, öfver hvilken Samuelsson beklagat sig; men den delen af ordförandens fräga, som gick ut på att utröna om hr Böttiger ansäg spanska flugan ha kunnat vara nyttig emot puerperalfebern, blef icke af hr Böttiger besvarad. De hufvudsakligaste förändringar sjukdomen framkallat på Samuelssons kropp, hade alla haft sitt säte på högra delen af densamma. Notarien Beckman ville nu till hr Böttiger framställa åtskilliga frågor, men kärandenas rättegängsbiträde bestridde hr Retzius rättigheten att i denna sak begagna biträde. Till en början fick dennå fråga tillsvidare bero, men upptogs ånyo, hvarvid hr Retzius åberopade sina mänga och trägna offentliga värf säsom görande det nödvändigt för bonom att begsgna biträde. Domstolen biföll ocksä efter särskild öfverliggning, att hr Beckman fick för hr Retzius såsom biträde i rättegången uppträda. På frågor af hr Beckman svarade hr Böttiger: att hustru Samnelsson bestämdt för honom uppgifvit att hon icke ä Pro Patria erhållit nägon inre medicin; att hon väl varit mindre redig i framställningssätte: vid besvarandet af hans frågor, men utan nägon yrsel och med fullkomlig sans och vetskap om hvad som förelupit; att han ansåg sannolikt, men icke fallkomligt säkert, att hr Retzius kunnat af sjukdomssymtomerna sluta till eller ätminstone misstänka närvaron af puerperalfeber, då han lemnade befallningen om hennes bortflyttning från Pro Patria; att han ansåg icke omöjligt, att smittämne. för puerperalfeber kan åtminstone nägon kortare tid finnas hos en patient, utan att symtomer deraf synas, samt att hän under sin tjenstgöriog vid serafimerlazarettet erfarit att patienter angripna af puerperalfeber blifvit flyt tade äfven från allmänna barnbördshuset. Hr doktor Wetterqvist kunde ej erinra sig om ban sett Samuelsson hafva liggsår; i fråga om den tid hon varit sjuk kunde hr Wetterqvist icke uppgifva densamma bestämdt, men ansåg, att hon minst tvä dagar förr än hon å serafimerlasarettet intogs varit mm Of munerna te Ln Tika med hr Böttiger