Aftonbladet – 20 december 1854, sida 2

(Insändi.) Uti Aftonbladet för den 7 i denna månad har en insändare, som under sin artikel tecknat Sat sapienti, tagit till pennan för att försvara hr statsrådet Gripenstedt mot en föregående insänd uppsats i bladet för den 23 Nov., föranledd af något rykte eller förmodan att bemälde hr statsräd kunde vara ifråga att vid ett möjligt uppeller nedstigande frän taburetten erhälla en reträtt uti landshöfdingeembetet i Örebro län, som den nuvarande åldrige landshöfdingen kommit att lemna. Utan att känna någondera af författarne till de ifrågavarande artiklarne, har det !öre fallit en uppmärksam läsare af bäda som om försvarsartikelns utan tvifvel välmenande författare velat göra gällande vissa satser, hvilka gå ut på ingenting mindre än att kringskära rättigheten till omdöme öfver personer på ett sätt, som knappast låter förena sig med vilkoren för den lagliga yttranderättens frihet, och-hoptränga anmärkningsrätten inom gränser, hvarmed en fri press icke i nägot land finner sig belåten. : Hr Gripenstedts bundsförvandt i artikeln den 7 har nemligen af de förutnämnda anmärkningarne först tagit sig anledning att fråga, om med skandalpressen. förstås något annat, än ohemula, obevisade, lömska anfall emot personer, uti såväl juri diskt som moraliskt hänseende ansvarslöse (?) genom det skydd anonymen företer emot verkningarne af det allmännare föraktat, och derefter säger försvararen, att haa icke annorlunda än som ett sädant anfall kunnat uppfatta den ifrån Nerike insända årtikeln mot hr statsrådet Griponstedt, för hvilken försvararen slutligen tager redaktionen sjelf för hufvudet, och detta i lagligt afseende ganska rättmätigt, helst icke något namn finnes undertecknadt. Det här citerade yttrandet är, enligt hvad ej torde jäfvas, ganska strängt, då det rubricerar om fallet såsom varande af sådan beskaffenhet, att den anfallande borde sjelf hemfalla under det allmänna föraktet. Men månne icke jörsvararen lemoat en väsentlig lucka i sin bevisning, då han uraktlåtit att från den förra artikeln framdraga hvad egentligen deri kunnat förekomma, som skulle beråttiga tillen sädan slutsats, eller med andra ord, hvåruti det ohemula och lömska, af anfallet skulle bestä? -I saknad af ett sådant corpus delicti, söm torde vara svårt att upptäcka, får försvararens sätt att gå tillväga nog mycket tycke af ett försök att blott och bart qväsa den förste insändaren eller ock redaktionen, helt enkelt för det den vågat uttrycka den meningen, att br Gripenstedt skulle vara mindre välkommen eller lämplig till landshöfdingeplatseg i Nerike, och det är emot ett sådant qväsningsförsök som man ansett det ej vara olämpligt att uttala en protest, genom dessa rader af en tertius interveniens, ehuru redaktionen sjelf ej funnit det löna mödan. Det är sannt att den förste insändaren icke till grund för sina anmärkningar haftnågot annat än tilläfventyrs en transpirerad berättelse eller en suppgosition om att en sådan utnämning kunde komma i fråga, och skardalen skule säledes egentligen bestå i det vågstycket att upptaga och kommentera en sådan förmodad händelse. Visserligen kan ock detta vågstycke A ena sidan anses nägot närgånget, ochi fall hr Gri